1.9.2015

Stadsstyrelsen i Juankoski hade beslutat att till ett annat bolag för sammanlagt 13 200 euro sälja aktierna i ett aktiebolag, som staden ägde och som var verksamt bland annat i fjärrvärmebranschen. Samma dag hade stadsstyrelsen också beslutat konvertera de delägarlån som Juankoski stad beviljat det förstnämnda bolaget till en placering i bolagets fria egna kapital. Förvaltningsdomstolen upphävde stadsstyrelsens beslut på den grunden att besluten hade tillkommit i felaktig ordning på det sätt som avses i kommunallagen, både därför att stadsdirektören varit jävig med stöd generalklausulen om jäv och därför att unionens bestämmelser om statligt stöd inte hade iakttagits.

Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte förvaltningsdomstolens slutsats. Stadsdirektören hade alltsedan 4.4.2011 varit medlem av styrelsen i det aktiebolag vars aktier försäljningen gällde. Stadsstyrelsen hade fattat sina beslut 8.8.2011 och 10.10.2011. Besluten, som gällde försäljningen av aktierna i bolagen och reglering av de lån som bolaget beviljats, var av stor betydelse såväl med hänsyn till den ekonomiska situationen i bolaget som för staden. Tilltron till stadsdirektörens verksamhet när det gällde stadsstyrelsens beslut beträffande bolaget hade äventyrats på det sätt som avses i 28 § 1 mom. 7 punkten i förvaltningslagen. Stadsdirektören hade med stöd av 52 § 2 mom. i kommunallagen (365/1995) varit jävig att delta i beredningen av beslutet i stadsstyrelsen.

Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte heller förvaltningsdomstolens slutsats till den del som förvaltningsdomstolen hade upphävt stadsstyrelsens beslut på den grunden att bestämmelserna om statligt stöd inte hade iakttagits.

Eftersom stadsstyrelsen när den fattade besluten inte på ett tillförlitligt sätt hade utrett om nämnda bestämmelser och rättsregler var tillämpliga på åtgärderna och eftersom det inte heller var möjligt att vid handläggningen av ärendet i förvaltningsrättsskipning dra slutsatser om att bestämmelserna och rättsreglerna om statligt stöd inte blev tillämpliga, hade de överklagade besluten tillkommit i felaktig ordning å det sätt som föreskrivs i 90 § 2 mom. 1 punkten i kommunallagen (395/1995). Med hänsyn till vad som anförts vid bedömningen av om det var fråga om statligt stöd samt den omständigheten att kontrollen av statligt stöd enligt artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har karaktären av förhandskontroll, kunde den utredning om aktiebolagets värde vilken gjorts över ett och ett halvt år efter att beslut fattats om ifrågavarande åtgärder och vilken stadsstyrelsen hade lämnat först i högsta förvaltningsdomstolen inte betraktas som sådan tillräcklig utredning om bolagets värde att det med stöd av den skulle ha varit möjligt att på ett tillförlitligt sätt konstatera att förekomsten av en sådan ekonomisk nytta som enligt artikel 107.1 i FEUF förutsätts för att det ska vara fråga om statligt stöd kunde uteslutas.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt artikel 107.1 och 108.3

Kommunallagen (365/1995) 1 § 3 mom., 52 § 2 mom. och 90 § 2 mom. 1 punkten

Förvaltningslagen 28 § 1 mom. 5 och 7 punkten