Finlex - Till startsidan
Prejudikat

21.1.2015

Prejudikat

Högsta förvaltningsdomstolens prejudikat.

HFD:2015:12

Ämnesord
Miljötillstånd, Helsingfors-Vanda flygplats, Miljöskyddslagen, Luftfartslagen, Bullerhanteringsdirektivet, Buller, Driftsrestriktion, Miljöskyddsmyndighets behörighet, Bedömning av miljökonsekvenser, Projekt, Utbyggnad, Ökad trafik, Trafiksäkerhetsverket, God avvägning
År för fallet
2015
Meddelats
Diarienummer
3021/1/13,3027/1/13,3032/1/13,3069/1/13,3078/1/13,3085/1/13,3093/1/13,3095/1/13,3097/1/13
Liggare
94

Regionförvaltningsverket hade med stöd av miljöskyddslagen beviljat Finavia Abp miljötillstånd för driften av Helsingfors-Vanda flygplats. Flygplatsverksamhet hade bedrivits på platsen alltsedan år 1952. Flygplatsen hade tre startbanor. För den tredje av dessa hade år 1992 beviljats förläggningstillstånd enligt hälsovårdslagen.

I syfte att förebygga olägenheter av buller från verksamheten hade regionförvaltningsverket tagit in vissa tillståndsvillkor i miljötillståndet. I villkoren bestämdes bland annat att mellan klockan 00.30 och 05.30 fick endast lågbullrande jetplan och propellerplan lyfta och landa.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att huvudregeln var att behövliga tillståndsvillkor om föroreningar som en flygplats förorsakar, särskilt genom bullerutsläpp, skulle tas in i det miljötillstånd som beviljades med stöd av miljöskyddslagen. Vid prövningen av miljötillståndsansökan skulle dock samtidigt klarläggas om bestämmelser som reglerade luftfarten eller andra specialbestämmelser begränsade den behöriga miljötillståndsmyndighetens möjligheter att med stöd av bestämmelserna i miljöskyddslagen i sitt beslut ta in tillståndsvillkor för att minska eller hantera bullerutsläppen från flygplatsen.

Enligt direktivet om bullerkontroll (2002/30/EG) ska medlemsstaterna göra en god avvägning då de hanterar bullerproblem vid flygplatser inom deras respektive territorier och se till att det finns behöriga myndigheter som ska ansvara för frågor som omfattas av direktivet. I Finland hade direktivet genomförts genom bestämmelser i luftfartslagen. Enligt luftfartslagen kan Trafiksäkerhetsverket för att förbygga bullerolägenheter besluta att införa driftsrestriktioner vid en flygplats på det sätt som närmare framgår av lagen. Driftrestriktionerna kan gälla jetplans tillträde till flygplatsen, trafikförbud för jetplan som uppfyller bullernormen med liten marginal och tider för trafik med jetplan.

Det var ostridigt att Helsingfors-Vanda flygplats var en sådan flygplats som avses i bullerhanteringsdirektivet och luftfartslagen.

Vid bedömningen av de tillståndsvillkor som regionförvaltningsverket ställt för driften kunde man konstatera att regionförvaltningsverket bland annat i ovan nämnda tillståndsvillkor tagit in ett villkor om en viss tid då civila jetdrivna underljudsflygplan inte skulle ha tillträde till flygplatsen. Detta var en sådan driftsrestriktion som enbart Trafiksäkerhetsverket hade behörighet att införa.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde på tjänstens vägnar de tillståndsvillkor som regionförvaltningsverket ställt i syfte att förhindra bullerolägenheter men som konstaterades vara driftsrestriktioner som regionförvaltningsverket inte hade behörighet att utfärda. Samtidigt förelade domstolen genom tillståndsvillkor Finavia Abp att inom utsatt tid till Trafiksäkerhetsverket för avgörande föra frågan om det ska införas sådana driftsrestriktioner gällande buller som avses i luftfartslagen. Bolaget förelades också att efter att det har fått beslutet tillställa regionförvaltningsverket en utredning med utvärdering av om oskäligt besvär eller olägenhet för hälsan kommer att förorsakas på flygbullerområdet, när de bestämmelser som eventuellt utfärdas med stöd av luftfartslagen iakttas parallellt med de övriga bullerhanteringsåtgärderna på flygplatsen. Med denna utredning som grund skulle regionförvaltningsverket besluta om det finns förutsättningar att bevilja miljötillståndet med hänsyn till de bestämmelser som eventuellt utfärdas med stöd av luftfartslagen och de bullerhanteringsåtgärder som regionförvaltningsverket har behörighet att bestämma om.

I ärendet ställdes också frågan om beviljandet av miljötillståndet krävde att förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpades.

Miljöskyddslagen (86/2000) 2 § 1 mom., 3 § 1 mom. 1 punkten, 6 § 1 mom., 28 § 1 mom., 41 § 1 mom., 42 §, 43 § 1 mom. 1 och 5 punkten, 55 § 3 mom.

Miljöskyddsförordningen (159/2000) 1 § 1 mom. 12 b punkten och 5 § 1 mom. 12 b punkten

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/30/EG om regler och förfaranden för att av bullerskäl införa driftsrestriktioner vid flygplatser i gemenskapen (direktivet om bullerkontroll) artikel 2.a, 2.e och 2.g, 3, 4, 5.1 och 7

Luftfartslagen (864/2014) 12 kap.

Luftfartslagen (1194/2009) 14 kap.

Förvaltningsprocesslagen 51 § 1 mom.

Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 4 §

Unionens domstols dom i målet C-422/05

Unionens domstols dom i målet C-120/10

Unionens domstols dom i målet C-275/09

Till början av sidan