26.6.2015

Föreståndaren för ett universitets forsknings- och försöksgård hade hos närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) ansökt om ett i 49 § 3 mom. i naturvårdslagen avsett undantag för att hålla vitkindade gäss borta från försöksodlingarna. Undantaget skulle innebära att sökanden under tiden 20.8. - 31.12.2013 skulle få skjuta högst tre vitkindade gäss i veckan, det vill säga högst 57 individer. Högsta förvaltningsdomstolen hade att med anledning av NTM-centralens besvär ta ställning till om det fanns någon i artikel 9.1 i fågeldirektivet avsedd annan lämplig lösning att hindra allvarlig skada på grödan än den som avsågs i ansökan.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att en annan lösning kunde anses lämplig om den var effektiv, det vill säga betydligt minskade den allvarliga skadan på grödan. Å andra sidan måste lösningen för att vara lämplig även vara ekonomisk och i övrigt genomförbar. Vid bedömningen av om en lösning var lämplig skulle vikt läggas även vid fågelartens bevarandestatus samt det intresse som man ville skydda med åtgärden.

Sökanden hade ett av närings-, trafik- och miljöcentralen beviljat gällande undantag att använda i ifrågavarande ansökan avsedda metoder för att hålla fåglar (bland annat vitkindade gäss) borta från försöksodlingsytorna. Enligt ansökan använde man aktiva och passiva auditiva och visuella metoder för att hålla fåglarna borta och försökte dessutom skydda försöksodlingsytorna med skyddsnät. Eftersom samtliga genomförbara metoder inte ännu i tillräcklig utsträckning hade prövats, var det omöjligt att med säkerhet säga att det inte fanns något annat lämpligt sätt att hindra de vitkindade gässen att förorsaka skada på grödan än att skjuta individer av denna art. Ansökan skulle därför avslås, såsom NTM-centralen hade gjort.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet) artiklarna 1.1, 5.a och 9.1

Naturvårdslagen 4 § 1 mom., 37 §, 38 § 1 mom., 39 § 1 mom. och 49 § 3 mom.