9.4.2014

På fastigheten låg en fritidsbyggnad och en bastubyggnad. Fastigheten använde en torrklosett och bruksvattnet bars in från en vattenpost på fastigheten.

På besvär av fastighetsägaren hade förvaltningsdomstolen upphävt miljönämndens beslut att avslå fastighetsägarens ansökan om befrielse från anslutningsskyldighet och återförvisat ärendet till miljönämnden för beviljande av befrielse. Förvaltningsdomstolen hade konstaterat att eftersom byggnaden saknade vattenledning, alstrade det inburna vattnet oberoende av den årliga nyttjandegraden hos den fritidsfastighet som fastighetsägaren hyrde ut en så liten mängd avloppsvatten att behovet av vattentjänster kunde anses vara obetydligt. Med hänvisning till vattenandelslagets utlåtande hade förvaltningsdomstolen konstaterat att en befrielse från anslutningsskyldigheten inte äventyrade ekonomiska och ändamålsenliga vattentjänster inom vattentjänstverkets verksamhetsområde.

Högsta förvaltningsdomstolen avslog miljönämndens besvär över förvaltningsdomstolens beslut. Med hänvisning till de skäl som förvaltningsdomstolen anfört till stöd för sitt beslut yttrade högsta förvaltningsdomstolen att man utgående från utredningen i ärendet inte kunde konstatera att behandlingen av avloppsvattnet på fastigheten på det sätt som beskrivits i ansökan skulle få sådana följder som avses i 11 § 2 mom. 3 b i lagen om vattentjänster. Om de förhållanden på fastigheten som påverkade förutsättningarna för befrielse förändrades eller man senare kunde konstatera att sådana följder som avses i nämnda lagrum kunde uppstå, till exempel av den anledningen att fastighetens avloppsvattensystem inte länge fungerade, kunde förutsättningarna för befrielse omprövas.

Lagen om vattentjänster 10 § 1 mom. och 11 §.