Finlex - Till startsidan
Prejudikat

17.2.2014

Prejudikat

Högsta förvaltningsdomstolens prejudikat.

HFD:2014:31

Ämnesord
Mervärdesskatt, Skattskyldighet, Skattskyldighetsgrupp, Social- och hälsovårdsföretag, Begränsning av systemet med skattskyldighetsgrupper till företag i finansierings- och försäkringsbranschen, Unionsrätten
År för fallet
2014
Meddelats
Diarienummer
2174/2/10
Liggare
473

Social- och hälsovårdsföretag hade ansökt om ett förhandsavgörande av centralskattenämnden om huruvida de kunde bilda en sådan skattskyldighetsgrupp som avses i 13 a § i mervärdesskattelagen. Enligt lagrummet kan en sådan gruppregistrering ske endast när det är fråga om företag som i huvudsak säljer finansiella tjänster och försäkringstjänster eller om näringsidkare över vilka dessa företag har bestämmande inflytande. Sökandena ansåg att en sådan begränsning av verksamhetsområdet stod i strid med artikel 11 i mervärdesskattedirektivet och att därför även sökandebolagen hade rätt att bilda en sådan skattskyldighetsgrupp som avses i 13 a § i mervärdesskattelagen. I sitt förhandsavgörande ansåg centralskattenämnden med hänvisning till bestämmelser i mervärdesskattelagen att bolagen inte kunde bilda en sådan grupp.

Med anledning av bolagets besvär ansåg högsta förvaltningsdomstolen, med stöd av de domar som unionens domstol medan besvären var anhängiga i högsta förvaltningsdomstolen gav i sina mål C-74/11 och C-480/10, att Finland hade rätt att begränsa möjligheten att bilda en skattskyldighetsgrupp till att endast gälla företag i finansierings- och försäkringsbranschen, om detta sker av de skäl som avses i artikel 11 i mervärdesskattedirektivet, det vill säga för att förhindra skatteundandragande och skatteflykt. Vid införandet av en sådan begränsning skulle dock unionsrätten iakttas, bland annat principen om jämlikt bemötande. Social- och hälsovårdsbranschen å ena sidan och finansierings- och försäkringsbranschen å andra sidan ansågs sinsemellan jämförbara i mervärdesbeskattningen, varför skillnader i beskattningsbemötande var tillåtet endast på objektiva grunder. Särregleringen av finansierings- och försäkringsbranschen och den därmed förknippade tillsynen över denna bransch betraktades som en sådan objektiv grund.

Begränsningen av möjligheten att bilda skattskyldighetsgrupper till att endast gälla företag i finansierings- och försäkringsbranschen ansågs inte innebära brott mot unionsrätten, varför bolagens besvär avslogs. Omröstning 4 - 1 om begäran om förhandsavgörande.

Mervärdesskattelagen 13 a §

Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 11 skatteundandragande eller skatteflykt genom användning av denna bestämmelse

Unionens domstols dom i målen C-74/11, kommissionen v. Finland och C-480/10, kommissionen v. Konungariket Sverige

Till början av sidan