23.12.2014

Ett försäkringsbolag tillhandahöll sina kunder placeringsbundna liv- och pensionsförsäkringar. Försäkringstagaren betalade försäkringsbolaget försäkringspremier, där avkastningen på det sparbelopp av försäkringen som dessa premier skapade var bunden till hur värdet på den försäkringsportfölj utvecklades som uppstod när försäkringsbolaget investerade i olika placeringsobjekt, såsom aktier och andra värdepapper. A Ab hade med försäkringsbolaget ingått ett avtal om diskretionär kapitalförvaltning. I avtalet befullmäktigade försäkringsbolaget A Ab att självständigt för försäkringsbolagets räkning förvalta försäkringsportföljerna enligt villkoren i avtalet och en överenskommen placeringsstrategi. Frågan gällde om den tjänst som A Ab sålde till försäkringsbolaget skulle betraktas som sådan förvaltning av särskilda investeringsfonder som avse i artikel 135.1.g i mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG.

I mervärdesskattelagen finns ingen bestämmelse om skattefrihet för förvaltning av särskilda investeringsfonder (i finlandssvensk lagtext kallade placeringsfonder). Enligt 135.1.g i mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG ska medlemsstaterna från skatteplikt undanta förvaltning av särskilda investeringsfonder sådana dessa definieras av medlemsstaterna. När begreppet särskild investeringsfond tolkas i överensstämmelse med unionens domstols rättspraxis, ska utgångspunkten vid tolkningen vara ett sådant företag för kollektiva investeringar som avses i rådets direktiv 85/611/EEG, men utöver detta ska begreppet särskild investeringsfond i mervärdesskattedirektivet anses omfatta också andra investeringsfonder som till sina särdrag motsvarar fonder som avse i nämnda direktiv 85/611/EEG.

Placeringsobjekten i försäkringsportföljen var i försäkringsbolagets ägo och försäkringstagaren ägde ingen andel i försäkringsportföljen. Försäkringstagarna hade inte rätt till försäkringsportföljernas avkastning, utan avkastningen på försäkringens sparkapital var endast i kalkyleringshänseende bunden till avkastningen av dessa portföljer. Av denna anledning ansågs det inte att försäkringsbolaget investerade i försäkringsportföljerna i försäkringstagarens namn och för försäkringstagarens räkning på det sätt som avses i unionens domstols dom C-464/12, ATP PensionsService. När man dessutom beaktade att de ifrågavarande försäkringsportföljerna enligt ansökan om förhandsavgörande inte omfattades av någon speciallagstiftning, ansågs de inte utgöra särskilda, från försäkringsverksamheten åtskilda investeringsfonder. Försäkringsportföljerna skulle inte betraktas som sådana i mervärdesskattedirektivet avsedda särskilda investeringsfonder vilkas förvaltning är undantagen från mervärdesskatteplikt. Följaktligen skulle A Ab betala mervärdesskatt för de kapitalförvaltningstjänster som bolaget sålde till försäkringsbolaget. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte centralskattenämndens slutsats i ärendet.

Centralskattenämndens förhandsavgörande för tiden 30.10.2013 - 31.12.2014

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 41 § samt 42 § 1 mom. 6 punkten och 3 mom.

Direktivet om ett gemensamt system för mervärdesskatt 2006/112/EG artikel 135.1.g

Direktivet 85/611/EEG artikel 1.2 om företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)

Unionens domstols dom i målet C-464/12, ATP PensionService