22.12.2014

Det var fråga om huruvida ett gruvföretags anmälan, som gjorts för ökad avledning av avloppsvatten, kunde behandlas som ett ärende som avses i 62 § i miljöskyddslagen. Enligt anmälan hade avsikten varit att förebygga de risker som uppstod för området vid dammen i Kortelampi genom avledningen av det avrinningsvatten som smältvattnet under våren gav upphov till. Anmälan hade också motiverats med att man genom denna ökade avledning av avloppsvatten kunde normalisera vattenbalansen i gruvan.

Med hänsyn till att det anmälningsförfarande för exceptionella situationer om vilket bestäms i 62 § i miljöskyddslagen var avsett endast för nödvändiga och brådskande åtgärder, skulle vid en sammantagen bedömning av saken de omständigheter av delvis allmän karaktär med vilka bolaget i sin anmälan motiverat behovet att få avleda vattnet inte anses representera en exceptionell situation. Eftersom den omständighet som närmast kunde bedömas representera en exceptionell situation var risken för en olyckshändelse som eventuellt kunde inträffa flera månader senare, skulle verksamhetsidkaren i första hand själv påvisa att de behövliga åtgärderna var nödvändiga. I sin anmälan borde bolaget ha presenterat en detaljerad riskbedömning av den olycksrisk som var förknippad med de områden som användes för upplagring av vatten och särskilt bassängernas dammsäkerhet. I en sådan situation borde man också i anmälan i behövlig omfattning ha gjort en bedömning av alternativa åtgärder samt begränsa de föreslagna åtgärderna till att endast gälla nödvändiga åtgärder. Ett sådant anmälningsförfarande som avses i 62 § i miljöskyddslagen fick inte anlitas för att undanröja med verksamheten förknippade risker i större utsträckning än vad som var fallet i en situation som på förhand kunde bedömas vara förknippad med akut fara.

Miljöskyddslagen (86/2000) 4 § 1 mom., 5 § 1 och 2 mom. samt 62 - 64 §

Miljöskyddslagen (527/2014) 123 § och 229 §

Se även HFD 2013:79