25.11.2014

A hade drabbats av två hjärnblödningar sommaren 2010. Enligt serviceplanen behövde han hjälp med samtliga personliga dagliga funktioner och med ärenden utanför hemmet. A:s kommunikation med omvärlden försvårades av synnerligen svår oral och verbal apraxi, som medförde att han inte alls kunde producera tal eller ljud. A kommunicerade med ögonen samt med gester och miner. Däremot hade han inga svårigheter att förstå tal.

Frågan gällde om A:s syster, som tidigare fungerat som A:s närståendevårdare, kunde få vara hans personliga assistent.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att systern skulle betraktas som en grav handikappad persons närstående, som enligt 8 d § 4 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp inte kan fungera som personlig assistent för den gravt handikappade personen, om det inte av särskilt vägande skäl kan anses förenligt med den gravt handikappades intresse.

Enligt utredningen i ärendet hade det visat sig svårt att avlöna en utomstående person som assistent. Systern konstaterades kunna tolka sin brors miner, gester och känsloläge. Med hänsyn till den information som man fått om A:s sjukdom och handikapp, hans egen åsikt, hans individuella hjälpbehov, sådant det framgick av serviceplanen, samt hela hans livssituation, skulle det av särskilt vägande skäl anses vara förenligt med A:s intresse att systern fungerade som hans personliga assistent.