26.9.2014

Miljönämnden hade förbjudit ett bolag att för inkvartering använda en tomt som enligt detaljplanen hörde till ett kvartersområde för fristående småhus (AO/s). Enligt en bestämmelse i detaljplanen var det också tillåtet att på området placera arbets- och servicelokaler, som fick ta i anspråk högst 50 procent av byggrätten på tomten. Tillstånd hade inte sökts för att ändra fastighetens användningsändamål från vad som föreskrevs i detaljplanen.

HFD konstaterade att vid bedömningen av om den verksamhet som bedrevs på tomten var tillåten med hänsyn till detaljplanen skulle verksamhetens typiska verkningar ha avgörande betydelse. Med tanke på verkningarna var det i och för sig inte avgörande om användningen av fastigheten baserade sig på hyresförhållanden eller ägarboende, eller att det var fråga om affärsverksamhet. Däremot var det avgörande att det var fråga om sådana kortvariga inkvarteringsperioder som inte var typiska för ett område med egnahemshus, och delvis om fritidsboende. De som inkvarterades på tomten var gäster, i motsats till de fast bosatta invånarna i egnahemshusen. För omgivningen innebar detta bland annat svagare social kontroll än i fråga om fast bosättning. Vid planläggning används olika beteckningar för boende och för turisttjänster, eftersom verkningarna är olika. Enligt vad som framgick av utredningen i ärendet motsvarade den verksamhet som bedrevs på fastigheten inte sådant boende i egnahemshus som enligt planen var det huvudsakliga ändamål för vilket området var avsett att användas. Uthyrning i stor skala för fritidsändamål av den på ett strandområde belägna fastigheten motsvarade inte heller till sina verkningar den i detaljplanen uttryckligen tillåtna placeringen av anspråkslösa arbets- och servicelokaler på bostadstomter. Den verksamhet som bedrevs på fastigheten hade således stått i strid med detaljplanen och gällande bygglov.

Markanvändnings- och bygglagen 58 §, 125 § och 182 § 1 mom.