22.5.2013

Ärendet gäller förutsättningarna att bevilja uppehållstillstånd som familjeåterförening.

Anknytningspersonen L, som var medborgare i Algeriet, hade en gång fått uppehållstillstånd i Finland med stöd av äktenskap. Från det äktenskapet hade hon ett år 2004 fött barn, som var finsk medborgare. L var barnets vårdnadshavare.

Sökanden, algeriska medborgaren M, hade anlänt till Finland som asylsökande i mars 2006. Han gifte sig med anknytningspersonen L i oktober 2006, varefter han snart därefter avvisades till sitt hemland. I början av 2007 fick makarna ett barn, som är algerisk medborgare.

För att L:s familjemedlem M skulle kunna beviljas uppehållstillstånd, förutsattes enligt 39 § 1 mom. i utlänningslagen tryggad försörjning, vilket L inte hade. Migrationsverket avslog M:s ansökan om uppehållstillstånd. Förvaltningsdomstolen upphävde Migrationsverkets beslut och ansåg att barnets bästa förutsatte avvikelse från försörjningsförutsättningen. Migrationsverket överklagade beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen.

Innan målet avgjordes begärde HFD förhandsavgörande av unionens domstol om vilken betydelse man i målet skulle tillmäta den omständigheten L hade vårdnaden om ett barn som var finsk medborgare.

I sin dom 6.12.2012 i de förenade målen C-356/11 och C-357/11 konstaterade unionens domstol att artikel 20 FEUF ska tolkas så, att den i ett situation som denna inte utgör hinder för att en medlemsstat avslår sökandens ansökan om uppehållstillstånd, förutsatt att detta avslag inte leder till att den berörda unionsmedborgaren berövas möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som ställningen som unionsmedborgare ger.

HFD konstaterade i skälen till sitt avgörande att Migrationsverkets beslut att avslå M:s ansökan om uppehållstillstånd inte riktade sig direkt till anknytningspersonen L eller hennes barn. Beslutet hindrade inte anknytningspersonen att fortsätta sin lagliga vistelse i Finland tillsammans med sina barn. Avslaget på M:s ansökan om uppehållstillstånd hade inga sådana direkta följder att anknytningspersonens äldre barn inte de facto skulle ha haft möjlighet att utöva sina rättigheter i egenskap av unionsmedborgare.

I målet var det ostridigt att försörjningsförutsättningen inte uppfylldes. Enligt 39 § 1 mom. i utlänningslagen kan avvikelse i ett enskild fall göras från denna förutsättning, om det finns exceptionellt vägande skäl eller om ett barns bästa kräver det.

I sin bedömning tog HFD hänsyn till att det inte fanns något hinder för makarna att bosätta sig i Algeriet. Vid bedömningen av barnens bästa tog HFD hänsyn till flera omständigheter, såsom barnens ålder, omständigheter som gällde deras skolgång, deras kunskaper i arabiska samt den omständigheten att de vid en eventuell flyttning till Algeriet skulle flytta dit tillsammans med sin mor, som bott där långt in i vuxenåldern, samt det yngre barnets far, som fortfarande bodde i Algeriet. Anknytningspersonen var ensam vårdnadshavare till det äldre barnet och en eventuell flyttning skulle inte göra det omöjligt för detta barn att hålla kontakt med sin far. En eventuell flyttning till Algeriet var en stor omställning i barnens liv, men många omständigheter talade för att det skulle vara möjligt för dem att anpassa sig till förändringen tillsammans med sin mor, om hon valde att flytta från Finland till Algeriet. Barnens bästa förutsatte inte avvikelse från försörjningsförutsättningen.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft Migrationsverkets beslut.

Utlänningslagen 6 § 1 mom., 37 § 1 mom., 39 §, 47 § 5 mom. och 66 a §
Europeiska människorättskonventionen artikel 8
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna artikel 7 och artikel 24.2
Rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening, stycke 4 i preambeln samt artiklarna 1, 2 d och 7
Konventionen om barnets rättigheter artikel 3.1
Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) artikel 20.1

Se unionens domstols förhandsavgörande i de förenade målen C-356 och C-357/11 och HFD 2011:62.
Se HFD 2010:17 och HFD 2010:18.
Jfr HFD 2003:92.