14.5.2013

I ärendet var det bland annat fråga om huruvida finansministeriet med stöd av offentlighetslagen borde ha lämnat ut innehållet i vissa avtal med anknytning till det så kallade garantiavtalet mellan Finland och Grekland. Det var frågan om avtal som Finska staten ingått dels med vissa grekiska banker och dels med vissa grekiska banker och en internationell investeringsbank. Finansministeriet hade till övervägande del avslagit begäran om utlämning av uppgifter ur dessa handlingar.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att i avtalen ingick vissa uppgifter som kunde betraktas som sådana privata affärshemligheter som avses i 24 § 1 mom. 20 punkten i offentlighetslagen. Å andra sidan var dessa uppgifter av sådan karaktär att de kunde betraktas som affärshemligheter endast i den händelse att de kunde förbindas med de banker som var parter i avtalen. Utlämnande av handlingarna skulle således inte komma att innebära att affärshemligheterna i avtalen röjdes, om dessa inte samtidigt kunde förbindas med de uppgifter i avtalshandlingarna av vilka det framgick vilka bankerna var.

Vissa av ändringssökandena hade i sina besvär över finansministeriets beslut särskilt yrkat att innehållet i avtalen skulle offentliggöras, medan andra särskilt yrkat att namnen på de banker som var avtalsparter skulle offentliggöras. I denna situation, där utlämning av bankernas namn i förening med ett offentliggörande av innehållet i avtalen skulle ha medfört att bankernas affärshemligheter hade kommit i dagen, prövade högsta förvaltningsdomstolen riktigt att, i syfte att säkerställa att offentlighetsprincipen tillgodosågs i så stor utsträckning som möjligt samt med hänsyn till 10 § i offentlighetslagen, avgöra besvärsärendena så, att ministeriet förpliktades att lämnat ut innehållet i avtalshandlingarna utan att avslöja bankernas namn eller andra identifieringsuppgifter om dem eller med anknytning till dem

Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (offentlighetslagen) 10 §, 24 § 1 mom. 2, 17 och 20 punkten