25.4.2013

Ett bolag hade ansökt om att ett tillståndsvillkor i bolagets miljötillstånd för gruvdrift skulle ändras så, att vatten från brottet och dräneringen av området samt från vattenlagringsbassängen via sedimenteringsbassänger och markbädd skulle få ledas ut i Tuoreenmaanoja i stället för i havet.

Regionförvaltningsverket hade med stöd av 58 § 1 mom. 4 punkten i miljöskyddslagen beviljat gruvbolaget tillstånd att under en bestämd tid tillfälligt leda behandlat avloppsvatten från gruvan ut i Tuoreenmaanoja. Till övriga delar skulle det laga kraft vunna miljötillståndet iakttas.

Förvaltningsdomstolen upphävde och undanröjde regionförvaltningsverkets beslut. Förvaltningsdomstolen ansåg att man med bestämmelsen i 58 § 1 mom. 4 punkten i miljöskyddslagen inte hade avsett tillfälliga förändringar i förhållandena. Lagen gav inte heller med stöd av någon annan av punkterna i nämnda 58 § 1 mom. möjligheter till tillfälliga avvikelser från tillståndsvillkoren i det miljötillstånd som bolaget tidigare beviljats för gruvdriften. Gruvbolagets ansökan om att tillfälligt få leda ut avloppsvattnet en annan väg än vad som föreskrevs i miljötillståndet hade inte kunnat behandlas och avgöras som ett sådant ärende om ändring av tillstånd som avses i 58 § i miljöskyddslagen. Beslutet skulle således upphävas och undanröjas. Enligt ansökan kunde det hända att ytan i vattenlagringsbassängen nådde sin övre tillåtna gräns innan det var möjligt att leda ut vattnet längs den väg som föreskrevs i tillståndet. Enligt handlingarna i ärendet var situationen åtminstone i någon mån en följd av de exceptionella nederbördsförhållandena hösten 2011. Förvaltningsdomstolen konstaterade att om en behörig miljöskyddsmyndighet eller dammsäkerhetsmyndighet ansåg det nödvändigt att för undvikande av större skador tillåta att avloppsvattnet leddes en annan väg än vad som föreskrevs i miljötillståndet, kunde bestämmelserna om exceptionella situationer i 62 - 64 § i miljöskyddslagen tillämpas åtminstone till någon del.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att miljöskyddslagens systematik och förarbeten gav vid handen att avsikten varit att principiellt ordna förhållandet mellan bestämmelserna i 28 § 3 mom. och 58 § 1 mom. i miljöskyddslagen så, att när verksamhetsidkaren själv har genomfört en ändring som innebär ökad miljöpåverkan från verksamheten, ska frågan huruvida en ändring av miljötillståndet kan accepteras avgöras i det förfarande för ändring av miljötillstånd som föreskrivs i 28 § 3 mom., men om ändringen har initierats av någon annan ska 58 § 1 mom. tillämpas.

I 58 § 1 mom. i miljöskyddslagen nämns visserligen också tillståndshavaren som initiativtagare, i motsats till vad som är fallet i till exempel 59 §, som gäller återkallande av tillstånd. I sistnämnda lagrum var det inte frågan om en egentlig ändring av verksamheten, utan om att det var nödvändigt att ändra tillståndet av något annat skäl som avses i 58 § 1 mom. När det var frågan om en sådan ändring av verksamheten som hade konsekvenser för miljön eller andra i 28 § 3 mom. i miljöskyddslagen avsedda följder, skulle beträffande ändringen tillämpas 28 § 3 mom. och inte 58 § i miljöskyddslagen. Ett exempel på en situation som avses i 58 § var enligt lagens förarbeten en situation där det i efterhand visade sig omöjligt att iaktta tillståndet och saken inte kunde korrigeras genom en förlängning av tidsfristen för tillståndsvillkoret enligt 115 § i miljöskyddslagen.

Enligt 28 § 3 mom. i miljöskyddslagen krävdes det tillstånd för ändringar som ökade utsläppen eller deras konsekvenser och för andra väsentliga ändringar av verksamheten. Tillstånd behövdes emellertid inte om två villkor samtidigt var uppfyllda, nämligen 1) att ändringen inte ökade miljöpåverkan eller riskerna och 2) att tillståndet inte behövde justeras på grund av ändringen av verksamheten.

I detta fall skulle avloppsvattnet ledas ut i Tuoreenmaanoja, vilket inte enligt det miljötillstånd som beviljats för gruvan varit tillåtet den del som tillståndet kunde verkställas. Ändringen skulle medföra ökad miljöpåverkan i Tuoreenmaanoja och underliggande vattendrag och stämde inte heller annars överens med tillståndsvillkoren i det beviljade miljötillståndet. Trots att det enligt tillståndet skulle ha varit frågan om ett tillfälligt arrangemang, som hade pågått endast en bestämd tid, hade konsekvenserna även under nämnda tid ha varit av ovan nämnd karaktär. Följaktligen förutsatte den ändring som bolaget hade ansökt om miljötillstånd, då hänsyn togs till 28 § 3 mom. i miljöskyddslagen. Vid en tillståndsprövning enligt nämnda 3 mom. ska verksamheten bedömas enbart i den utsträckning som detta är nödvändigt för bedömningen av om det finns förutsättningar att bevilja tillståndet samt vilka tillståndsvillkor som bör ställas.

Miljöskyddslagen 28 § 3 mom., 58 § 1 och 3 mom. samt 62, 101, 101 a och 115 §

Se även HFD 26.8.2005 L 2140 samt HFD 6.6.2008 L 1435.