19.3.2013

Styrelsen för ett förbund på landskapsnivå hade bland de tre främsta sökandena valt den manliga sökanden V till tjänsten. De andra sökandena, som bägge var kvinnor och politiskt obundna, överklagade beslutet och anförde att tjänsten hade tillsatts på partipolitiska grunder och även stod i strid med lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Förvaltningsdomstolen hade upphävt de överklagade besluten med hänvisning till lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

V överklagade förvaltningsdomstolen beslut hos högsta förvaltningsdomstolen och hänvisade bland annat till att ingen presumtion om diskriminering hade uppstått. I den händelse att en sådan dock skulle ha uppstått, har arbetsgivaren haft en godtagbar anledning att välja V, med hänsyn till tjänstens art och den därmed förknippade möjligheten att följa principen om politisk representation. Härmed avsåg V den omständigheten att innehavaren av tjänsten hörde till ledningsgruppen, som bestod av direktörerna och där de fyra viktigaste direktörsposterna besattes av personer som var och en representerade ett av de största partierna.

Högsta förvaltningsdomstolen avslog V:s besvär. Vid jämförelsen av sökandenas meriter skulle man utöver behörighetskraven även beakta de på förhand fastställa urvalsgrunderna samt konkreta arbetsuppgifterna. Enligt befattningsbeskrivningen för tjänsten som utvecklingsdirektör krävde tjänsten särskilt substanskunnande inom förbundets kompetensområde samt med hänsyn till tjänsteuppgifterna relevant samhällskunnande. Vid bedömningen av sökandenas meriter var det avgörande vilken sakkunskap varje sökande på basis av sin utbildning och arbetserfarenhet kunde anses ha för att framgångsrikt kunna sköta de uppgifter som framgick av befattningsbeskrivningen för tjänsten. V hade mångsidiga meriter inom ett brett område. Dessa gav honom beredskap att klara av olika slags uppgifter, men i motsats till vad som var fallet i fråga om hans kvinnliga medsökande hänförde sig hans i sig relevanta meriter dock inte direkt till det område som tjänsteuppgifterna gällde. Jämförelsen av sökandenas meriter gav upphov till en presumtion om diskriminering. Presumtionen omkullkastades inte av att V hade samhällspolitisk arbetserfarenhet, en omständighet som hade anförts till stöd för valet av honom. De beslut som förbundet på landskapsnivå fattat var lagstridiga enligt 90 § 2 mom. i kommunallagen.

Finlands grundlag 6 § 1 och 2 mom. samt 125 § 2 mom.
Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män 7 § 1 och 2 mom., 8 § 1 mom. 1 punkten och 9 a §
Lagen om kommunala tjänsteinnehavare 6 § 1 mom. och 12 § 1 mom.
Lagen om likabehandling 6 § 1 och 2 mom., 7 § 1 mom. 2 punkten och 17 § 1 mom.