HFD:2013:30
- Ämnesord
- Fastighetsbeskattning, Hemkommun, Stadigvarande bostad, Skatteprocenten för byggnad som används för stadigvarande boende, Småhus, Aktielägenhet, Befolkningsdatasystemet
- År för fallet
- 2013
- Meddelats
- Diarienummer
- 800/2/12
- Liggare
- 597
A ägde i sin hemstad T en 99,5 kvadratmeter stor aktielägenhet, som enligt befolkningsdatasystemet hade varit makarna A:s stadigvarande bostad alltsedan år 2004, samt i kommunen S på landsbygden en fastighet med ett 112 kvadratmeter stort småhus. Med anledning av A:s pensionering hade makarna A år 2009 bott 202 dygn i sin landsbygdsbostad. Under år 2010 hade de fram till början av augusti månad bott där 146 dygn. Förvaltningsdomstolen ansåg att A hade utrett att han till följd av den förändring som från början av år 2009 hade skett i hans levnadsförhållanden tillsammans med sin make hade tillbringat merparten av åren 2009 och 2010 på den fastighet som han ägde och att bostadsbyggnaden på fastigheten under dessa förhållanden hade varit A:s stadigvarande bostad under nämnda år. Bostadslägenheten i T stad eller anteckningen i befolkningsdatasystemet gav enligt förvaltningsdomstolen inte anledning att bedöma saken på något annat sätt. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och ansåg att när man tog hänsyn till att makarnas hemkommun var T stad, kunde fastighetsskatten för huset inte bestämmas enligt det procenttal som gällde en byggnad som användes som stadigvarande bostad. Skatteåren 2009 och 2010.
Fastighetsskattelagen 11 § 3 mom. (1026/1999 och 969/2009), 12 § 2 mom. och 13 § 1 mom. (476/1998)
Lagen om hemkommun 2 § 1 och 2 mom., 7 § 1 mom. (624/2004)