30.1.2013

1. Konkurrensverket (numera Konkurrens- och konsumentverket) hade i en framställning till marknadsdomstolen 17.5.2005 yrkat att marknadsdomstolen skulle påföra X Ab en 150 000 euro stor påföljdsavgift på den grunden att X Ab alltsedan 30.10.2003 hade missbrukat sin dominerande marknadsställning på partihandelsmarknaden för abonnentdata. Marknadsdomstolen hade till en del avslagit Konkurrensverkets framställning och ansett att X Ab hade missbrukat sin dominerande marknadsställning under tiden 30.10.2003 - 1.9.2005. Marknadsdomstolen hade påfört bolaget en konkurrensbrottsavgift om 100 000 euro. I ärendet gällde det att som prejudiciell fråga avgöra om X Ab hade haft rätt att vägra tillmötesgå Y Ab:s begäran att för en telefonkatalog som Y Ab publicerade på internet av X Ab få sådana abonnentdata som avses i 57 § i kommunikationsmarknadslagen, då vägran motiverades med att till katalogen även fogats en möjlighet att söka platser på en karta och ta reda på färdrutter från en plats till en annan samt med att den som ville använda tjänsten inte behövde registrera sig och att tjänsten var avgiftsfri. Som ytterligare motivering för sin vägran att leverera dessa abonnentdata till Y Ab hade X Ab anfört att åtminstone de allmänna förpliktelser som följer av personuppgiftslagen skulle ha förutsatt att den som tillhandahåller en elektronisk telefonkatalog skulle ha informerat sina abonnenter om att kontaktuppgifter om dem publiceras på internet, så att abonnenterna skulle ha kunnat förbjuda en sådan användning av data som gällde dem. Marknadsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen ansåg i sina beslut att X Ab inte på de grunder som bolaget hade anfört hade haft rätt att vägra lämna ut ifrågavarande abonnentdata.

2. Handläggningen av det ärende som gällde påförande av konkurrensbrottsavgift hade tagit sammanlagt cirka åtta år i anspråk, när man som handläggningstid räknade tiden mellan dagen när Konkurrensverket hade berett bolaget möjlighet att bemöta ett utkast till framställning om påförande av påföljdsavgift och dagen när högsta förvaltningsdomstolen avgjort ärendet. Handläggningen ansågs ha fördröjts med cirka fyra år. För att gottgöra bolaget för dröjsmålet satte högsta förvaltningsdomstolen på tjänstens vägnar ner bolagets konkurrensbrottsavgift..

Lagen om konkurrensbegränsningar (480/1992) 3 § 2 mom., 3 § 2 mom. (318/2004), 6 § (318/2004), 7 § (480/1992), 7 § (318/2004) och 8 § (480/1992)
Kommunikationsmarknadslagen (393/2003) 57 § och 58 §
Lag om integritetsskydd vid telekommunikation och dataskydd inom televerksamhet (565/1999) 2 §, 19 § och 20 §
Personuppgiftslag (523/1999) 2 § 1 mom., 6 §, 7 §, 8 § 1 mom. 4 punkten, 22 § 1 mom. och 24 §
Lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (516/2004) 25 § och 44 § 6 mom.
Förvaltningsprocesslagen (586/1996) 53 a § (364/2009) och 74 §
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, artiklarna 6, 7, 10, 11 och 25
Europaparlamentets och Rådets direktiv 97/66/EG om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet artiklarna 1 och 11
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG om tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för taltelefoni och samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö artikel 6
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) artiklarna 5 och 25
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) artiklarna 12, 16 och 17

Se även HFD 2013:8.