11.12.2013

De konsultarvoden som A Ab hade debiterat med stöd av ett uppdragsavtal mellan A Ab och B Ab hade vid den mervärdesbeskattning som genom efterbeskattning verkställts hos B Ab betraktats som i 13 § i lagen om förskottsinnehållning avsedd lön för Y, som var verkställande direktör och styrelsemedlem i A Ab. Av denna anledning hade B Ab inte rätt till avdrag för den mervärdesskatt som ingick i de belopp som A Ab hade debiterat. A Ab hade gett en sådan förbindelse som avsågs i då gällande 180 § 1 mom. i mervärdesskattelagen. I förbindelsen avstod A Ab från rätt att yrka återbäring av den mervärdesskatt som bolaget betalt för försäljningen av nämnda konsulttjänster, under villkor att Koncernskattecentralen till motsvarande del avstod från att efterbeskatta B Ab. Koncernskattecentralen hade inte godtagit förbindelsen, utan genom efterbeskattning påfört B Ab den mervärdesskatt som detta bolag dragit av.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Koncernskattecentralen inte borde ha vägrat godta A Ab:s förbindelse genom att hänvisa till att A Ab i sin egen mervärdesbeskattning hade dragit av mervärdesskatten i kostnader som hänförde sig till de tjänstedebiteringar som A Ab på ovan nämnt sätt behandlat som skattepliktiga. Vid utövningen av den prövningsrätt som skattemyndigheten hade enligt nämnda bestämmelse i mervärdesskattelagen skulle skattemyndigheten också beakta allmänna förvaltningsrättsliga principer, bland annat principen om ändamålsbundenhet och principen om jämbördigt bemötande, vilka begränsade prövningsrätten. Principen om förbud mot missbruk av rättigheter ansågs dock kunna ge skattemyndigheten rätt att inte godta ett förfarande med en förbindelse av ovan nämnt slag.

I det aktuella fallet hade det inte varit så uppenbart att ovan nämnda konsultarvoden skulle betraktas som löneinkomst för Y att A Ab och B Ab:s felaktiga förfarande skulle betraktas som avsiktligt. Följaktligen, och då Koncernskattecentralen i sitt beslut inte heller hade nämnt andra omständigheter med stöd av vilka centralen kunde anses ha haft skäl att vägra godta förfarandet med en förbindelse av ovan nämnt slag, borde A Ab:s förbindelse ha godtagits och efterbeskattningen av B Ab borde inte ha verkställts till den del som den gällde ovan nämnda debiteringar. Omröstning 3 - 2.

Efterbeskattning för räkenskapsperioderna 1.1. - 31.12.2006

Mervärdesskattelagen 179 § 1 mom. (1265/1997) och 180 § 1 mom. (1767/1995)

Förvaltningslagen 6 och 45 §