29.11.2013

En jaktförening hade ansökt om dispens för att få jaga 150 alfåglar på ett 3 075 hektar stort havsområde under alfågelns fredningstid våren 2011. Finlands viltcentral hade beviljat dispens för jakt på 49 alfåglar under tiden 28.4 - 21.5.2011. En naturvårdsorganisation överklagade beslutet.

Enligt den utredning som erhållits om förekomsten av alfågel och väderförhållandena på området var det möjligt att jaga alfågel på hösten, alltså under en annan tid än fredningstiden. Möjligheterna till höstjakt på alfågel kunde enligt utredningen inte heller anses vara så små att det fanns orsak att anse att jämvikten mellan skyddet av arten och jakten på den skulle komma att rubbas om vårjakt inte tilläts. Det fanns således en sådan annan tillfredsställande lösning som avsågs i 41 b § 2 mom. i jaktlagen, nämligen att alfågel kunde jagas 1.9. - 31.12., alltså under annan tid än fredningstiden för alfågel.

När viltcentralen tog ställning till jaktföreningens ansökan, klassificerades alfågeln fortfarande som en globalt livskraftig art. Det fanns dock uppgifter om att den alfågelpopulation som övervintrade på Östersjön höll på att minska. Dispens för vårjakt på alfågel borde således inte ha beviljats heller av denna anledning, även med hänsyn till försiktighetsprincipen.

Jaktlagen 5 § 1 mom., 37 § 1 mom., 41 § 1 mom. och 41 b §

Jaktförordningen 24 §

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om begränsning av dispenser enligt 41 b § 2 mom. i jaktlagen (296/2011) 1 §

Förvaltningslagen 31 § 1 mom.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt artikel 191.2

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna artikel 37

Europaparlamentets och rådets direktiv (2009/147/EG) artikel 1.1, 2, 7.1 och 7.4, 9.1 c, 13

Europeiska gemenskapernas domstol C-118/94, WWF Italia mot Regione Veneto, C-182/02, Ligue pour la protection des oiseaux m.fl. mot Frankrike, C-344/03, kommissionen mot Finland och C-76/08, kommissionen mot Malta