26.8.2013

Polisen hade utarbetat en sådan förteckning över webbplatser med barnpornografi som avsågs i 4 § 1 mom. i lagen om åtgärder som hindrar spridning av barnpornografi (blockeringslagen), en så kallad spärrlista. I målet skulle det avgöras om Centralkriminalpolisen hade haft fog för att avslå A:s yrkande om att avföra den av honom i Finland upprätthållna webbplatsen lapsiporno.info från spärrlistan. I målet var det bland annat fråga om huruvida blockeringslagen endast kunde tillämpas på webbplatser som upprätthålls utomlands och huruvida tillämpningen av blockeringslagens bestämmelser uppenbart skulle strida mot grundlagen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Centralkriminalpolisen hade haft fog för att avslå yrkandet.

Av blockeringslagens bestämmelser framgick det inte på ett entydigt sätt huruvida de i lagen avsedda åtgärderna endast kunde gälla webbplatser med barnpornografi som upprätthölls utomlands eller om lagen i vissa fall också kunde tillämpas på webbplatser som upprätthölls i Finland. Bestämmelsernas ordalydelse uteslöt inte det tolkningsalternativet att också en webbplats som upprätthålls i Finland kan vara föremål för åtgärder, om webbplatsen innehåller uppgifter som möjliggör åtkomst till webbplatser med barnpornografi som upprätthålls utomlands och på detta sätt bidrar till att barnpornografi sprids från utlandet till Finland. En annan tolkning skulle dessutom klart ha stridit mot det syfte med lagen som också framgick av regeringens proposition (RP 99/2006 rd) och skulle ha gjort det möjligt att kringgå blockeringslagen. Man kunde också anta att då blockeringslagen bereddes och stiftades hade man inte räknat med den specialsituationen att det på en webbplats som upprätthålls i Finland intas adresser till webbplatser med barnpornografi som upprätthålls utomlands, samt länkar till dessa.

Vid en bedömning av blockeringslagens bestämmelser i förhållande till grundlagens förbud mot att uppställa hinder för yttrandefriheten i förväg var utgångspunkten att man kunde låta bli att tillämpa blockeringslagens bestämmelser endast förutsatt att tillämpningen klart och ostridigt skulle strida mot grundlagen. Vid denna bedömning var det av särskild betydelse att webbplatsen lades till förteckningen över webbplatser med barnpornografi först då webbplatsen redan blivit publicerad, så att det hade varit möjligt att nå webbplatsen. Meddelandet hade således kunnat publiceras och tas emot. Därtill kunde man beakta att lagar som möjliggjorde ett förfarande som till vissa delar kunde jämställas med det i blockeringslagen avsedda förfarandet, nämligen lagarna om yttrandefrihet i masskommunikation och om tillhandahållande av informationssamhällets tjänster, hade behandlats i grundlagsutskottet och det hade ansetts att dessa kunde stiftas i vanlig lagstiftningsordning. Tillämpningen av blockeringslagens bestämmelser stred inte uppenbart mot det förbud mot hinder i förväg som framgick av 12 § 1 mom. i grundlagen, varken då det gällde den som upprätthöll webbplatsen och inte heller beträffande dem som använde internet.

Därefter skulle man ta ställning till huruvida tillämpningen av blockeringslagens bestämmelser uppenbart stred mot grundlagen på någon annan grund än den som hade att göra med förbudet mot hinder i förväg. Då man avvägde om tillämpningen av blockeringslagens bestämmelser utgjorde en acceptabel inskränkning av yttrandefrihetens förverkligande skulle man beakta att bestämmelserna avsåg att trygga andra grundrättigheter, hur exakt definierade och hur noggrant avgränsade de var samt de rättsskyddsgarantier som förelåg vid tillämpningen av dem. Behovet av att skydda barn, som framgick av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen om barnets rättigheter, skulle anses väga betydligt tyngre än det begränsade yttrandefrihetsskydd som förmedlingen av barnpornografiskt material ens i teorin kunde tänkas åtnjuta. Därtill kunde man beakta att i högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 2010:53 hade det ansetts att ett beslut av Centralkriminalpolisen, genom vilket man hade avslagit ett yrkande från upprätthållaren av en webbplats om att webbplatsen skulle avföras från en förteckning över webbplatser med barnpornografi, var överklagbart, och att det alltså var möjligt att få polisens avgörande prövat i domstol. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg även att det krav på exakthet och förutsägbarhet som kan uppställas på lagstiftningen uppfylldes i tillräcklig mån.

Slutligen skulle man även bedöma om tillämpningen av blockeringslagens bestämmelser uppenbart stred mot grundlagen till den del som man hade vidtagit åtgärder med stöd av dem så att man hade förhindrat åtkomst till annat material på webbplatsen lapsiporno.info än adresser och länkar till webbplatser med barnpornografi som upprätthölls utomlands. Till denna del måste det framhållas att förmedlingen av samhällskritiskt material hör till yttrandefrihetens kärnområde. Å andra sidan kunde det konstateras att ifall man inte kunde vidta blockeringsåtgärder mot en webbplats som innehåller också annat än barnpornografiskt material, skulle det vara lätt att kringgå blockeringslagen genom att inkludera annat material på en webbplats som innehåller barnpornografiskt material. Detta i sin tur skulle ha gjort det svårare att förverkliga skyddet för de grundläggande och mänskliga rättigheter hos barn som blockeringslagen avsåg att skydda, och samtidigt svårare för det allmänna att förverkliga skyldigheten enligt 22 § i grundlagen att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Bestämmelserna i blockeringslagen utgjorde inte heller något hinder för A att framföra material som gällde nämnda lag eller som i övrigt var samhällskritiskt i ett annat sammanhang än på just sådana webbplatser som kunde upptas i polisens förteckning över webbplatser med barnpornografi. Tillämpningen av blockeringslagens bestämmelser stred inte heller till denna del uppenbart mot grundlagen.

Angående överklagbarhet, se HFD 2010:53.

Finlands grundlag 12 § 1 mom., 21 §, 22 § och 106 §

Europeiska människorättskonventionen artikel 10

Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter artikel 19 och artikel 24.1

Konventionen om barnets rättigheter artikel 34

Lagen om åtgärder som hindrar spridning av barnpornografi 1 §, 2 § 1 punkten, 3 §, 4 §, 5 § och 6 § 2 mom.