7.6.2013

Till X hade för en skada som han drabbats av vid ett olycksfall i arbetet som engångsbelopp betalats menersättning enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Vid beräkningen av ersättningen hade man enligt bestämmelserna i den nationella lagstiftningen beaktat bland annat den omständigheten att män enligt statistiska uppgifter har en kortare livslängd än kvinnor. Beräkningsgrunderna hade medfört att den ersättning som betalats till X till sitt belopp hade varit lägre än den ersättning som skulle ha betalats till en kvinna i samma ålder och motsvarande situation.

X hade med en ansökan, som han anhängiggjort som förvaltningstvistemål, yrkat att Finska staten skulle åläggas att ersätta honom för den skada som han vållats genom att unionens rättsregler om likabehandling av kvinnor och män hade tillämpats felaktigt. Den ersättning som X yrkade motsvarade skillnaden mellan den ersättning som betalats till honom och den ersättning som skulle ha betalats till en kvinna i samma ålder och motsvarande situation.

Högsta förvaltningsdomstolen beslöt att med stöd av FEUF 267 begära förhandsavgörande av unionens domstol i följande frågor:

1. Ska artikel 4.1. i direktivet 79/7/EEG (direktivet om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet) tolkas utgöra ett hinder för att med stöd av nationella rättsregler som grund för beräkningen av en lagstadgad social förmån som betalas med anledning av ett olycksfall i arbetet tillämpa olika förväntade livslängder för kvinnor och män, när tillämpningen av en sådan grund medför att den engångsersättning som betalas till en man blir mindre än den som betalas till en kvinna i samma ålder och motsvarande situation?

2. Om svaret på den första frågan är jakande, är det då fråga om ett sådant tillräckligt uppenbart brott mot unionens rättsregler som är en förutsättning för att staten ska bli skadeståndsskyldig, då man särskilt beaktar att

- unionens domstol inte i sin rättspraxis uttryckligen har tagit ställning till om könsrelaterade försäkringsmatematiska faktorer kan beaktas vid bestämmandet av sådana lagstadgade sociala förmåner som omfattas av bestämmelserna i direktivet 79/7/EEG,

- unionens domstol i sin dom i målet C-236/09 Test-Achats har konstaterat att artikel 5.2 i rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, som möjliggör att sådana faktorer beaktas, är ogiltig, men samtidigt bestämt en övergångstid för när ogiltigheten skulle inträda,

- unionen genom att anta direktiven 2004/113/EG och 2006/54/EG (direktivet om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet) har godkänt att faktorer som dessa under vissa förutsättningar kan beaktas vid beräkningen av de förmåner som avses i nämnda direktiv, varför den nationella lagstiftaren har antagit att nämnda faktorer kan beaktas även när det gäller den lagstadgade sociala trygghet som det är fråga om i detta mål?

Lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) 14 § 1 mom. 1 punkten (192/1987), 18 b § (1642/1992) 1 och 3 mom.
Social- och hälsovårdsministeriets beslut om grunderna för kapitalvärdet av olycksfalls- och familjepension som betalas med stöd av lagstadgad olycksfallsförsäkring samt grunderna för engångsersättning som betalas i stället för fortlöpande ersättning (30.12.1982; 1662/453/82)
Europeiska unionen stadga om de grundläggande rättigheterna artiklarna 20, 21.1 och 23
Direktiv 79/7/EEG artikel 2.1 a och 4.1

Se HFD 2012:104.