6.6.2013

Arbetskraftsmyndigheterna, kommunerna och Folkpensionsanstalten hade i kundbetjäningssyfte grundat servicecenter för arbetskraften. Långtidsarbetslösa och svårsysselsatta arbetssökande kunde, om de så önskade, anmäla sig som kunder hos ett sådant servicecenter. Förutom myndigheter kunde även privata aktörer delta i servicecentrens verksamhet.

A, som var långtidsarbetslös, hade vägrat lämna en förbindelse om att han samtyckte till att myndigheterna i servicecentret sinsemellan skulle få utbyta information om honom. A:s vägran hade tolkats som vägran att vara kund hos servicecentret och grunddelen av hans utkomststöd hade med stöd av 10 § 3 mom. i lagen om utkomststöd sänkts med 40 procent för en tid av sammanlagt fyra månader.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och utkomststödsmyndighetens beslut och återförvisade ärendet till utkomststödsmyndigheten för utbetalning av fullt utkomststöd till A för nämnda tidsperiod. Servicecentret för arbetskraften tillhandahöll visserligen tjänster åt bland annat långtidsarbetslösa, i syfte att främja deras sysselsättning. Då det inte fanns särskilda bestämmelser om att en arbetslös persons var skyldig att delta i den verksamhet som servicecentret tillhandhöll och att servicecentret inte heller var någon myndighet, saknade det juridisk betydelse i saken att A inte hade accepterats som kund vid servicecentret sedan han vägrat ge ovan nämnda förbindelse om informationsutbyte. Å andra sidan hade förbindelsen inte heller kunnat ställas som villkor för att A skulle få tjänster som arbetskraftsmyndigheterna hade ansvar för att ordna . Enligt lagen om offentlighet i myndigheterna verksamhet hade en person visserligen rätt att avstå från det skydd som han enligt lagen hade rätt till för sina uppgifter, men utan stöd i lag var han å andra sidan inte skyldig att göra det.

Finlands grundlag 2 § 3 mom. och 124 §
Lagen om utkomststöd 1 § 1 mom., 2 § 1 mom., 2 a § 1 mom. och 10 §