25.5.2012

Statsrådet hade i ett förhandsbeslut med stöd av 12 § 3 och 4 mom. i kommunikationsmarknadslagen godkänt att det faktiska bestämmande inflytandet hade förändrats i förhållande till koncessionshavaren och således inte återkallat koncessionen med anledning av att det faktiska bestämmande inflytandet hade förändrats hos koncessionshavaren.

Frågan huruvida bolagen A och B med stöd av 6 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen hade besvärsrätt över statsrådets beslut skulle avgöras med beaktande av artikel 4 i ramdirektivet och unionens rättspraxis i anslutning till denna bestämmelse. Med ledning av unionsdomstolens dom i målet C-426/05 gällde det att bedöma om bolagen hade någon sådan rätt i saken som statsrådets beslut kränkte eller som påverkades negativt av beslutet.

Eftersom förändringen av koncessionshavarens faktiska bestämmande inflytande enligt de bestämmelser som skulle tillämpas inte hade förutsatt att koncessionen skulle förklaras ledig att sökas, var det inte en grund för att tillerkänna bolagen A och B besvärsrätt att nämnda bolag var intresserade av att ansöka om koncessionen och att deras rättigheter skulle komma att kränkas om förändringen av det faktiska bestämmande inflytandet godkändes utan att koncessionen förklarades ledig att sökas.

Enligt vad bolagen A och B hade anfört i saken var bolagen potentiella konkurrenter eller potentiella kunder till koncessionshavaren. När saken gällde en förändring av det bestämmande inflytandet hos koncessionshavaren var en sådan potentiell ställning dock inte i sig en grund för besvärsrätt. För att besvärsrätt skulle föreligga måste denna potentiella ställning vara förenad med en rättighet som statsrådets beslut kränker eller som påverkas negativt av beslutet.

De misstankar som bolagen A och B till stöd för sin besvärsrätt hade anfört om att koncessionshavaren framgent eventuellt skulle komma att gå till väga på ett sätt som skulle diskriminera dessa två bolag innebar inte att en existerande rättighet eller förmån kränktes eller påverkades negativt på ett sätt som kunde utgöra grund för besvärsrätt för bolagen i denna sak.

Bolagen A och B hade inte rätt att överklaga statsrådets beslut.

Kommunikationsmarknadslagen 12 § 3 och 4 mom., 127 § 3 mom.
Förvaltningsprocesslagen 6 § 1 mom.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) artikel 4.1
Unionens domstols dom i målet C-426/05, Tele2 Telecommunication GmbH mot Telekom-Control-Kommission