25.11.2011

Medborgarskapslagens bestämmelser om språkkunskapsvillkor och undantag från detta villkor har ändrats genom lagen 579/2011. Enligt lagens övergångsbestämmelse ska på en medborgarskapsansökan som var anhängig när lagen trädde i kraft tillämpas de nya bestämmelserna, om inte en tillämpning av villkoren i de tidigare bestämmelserna leder till ett slutresultat som är fördelaktigare för sökanden än bestämmelserna i den nya lagen. Avsikten var att man under övergångsskedet skulle tillämpa de bestämmelser som var fördelaktigare för sökanden. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att principen om tillämpning av den fördelaktigare lagen inte var avsedd att gälla de ansökningar om medborgarskap som när de nya bestämmelserna trädde i kraft var anhängiga i förvaltningsdomstolarna.

Om det av sökandens ansökan dock framgår att han eller hon uppenbarligen skulle uppfylla språkkunskapsvillkoren i de nya bestämmelserna, vore det med hänsyn till 21 och 22 § i Finlands grundlag och 1 § 2 mom. i medborgarskapslagen oskäligt att avslå besvären. I en sådan situation är det motiverat att även fullföljdsdomstolen tillämpar den princip om fördelaktigare lag som omfattats i övergångsbestämmelsen. När detta var fallet skulle ett mål som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande var anhängigt i en förvaltningsdomstol återvisas till Migrationsverket för att där behandlas med tillämpning av de nya, för sökanden fördelaktigare bestämmelserna.

Medborgarskapslagen (359/2003) 1 § 2 mom., 13 § 1 mom. 6 punkten, 17 §, 18 § 1 och 2 mom., i den lydelse som dessa lagrum hade till 1.9.2011
Medborgarskapslagen 13 § 1 mom. 6 punkten och 18 b § 1-3 mom., sådana de lyder i lag 679/2011, samt 2 § mom. i lagens övergångsbestämmelse
Finlands grundlag 21 och 22 §