16.9.2011

I ärendet gällde det att bedöma en mors skyldighet att medverka till att faderskapet till hennes barn blev utrett när det var frågan om att fastställa medborgarskapsstatus. Enligt 9 § 1 mom. 4 punkten i medborgarskapslagen var födelselandsprincipen sekundär. Modern hade uppgivit att barnets far var en utomlands bosatt somalisk medborgare som inte ville ha med barnet att göra.

I medborgarskapslagen fanns inga uttryckliga bestämmelser om faderskapsutredning i samband med fastställandet av medborgarskapsstatus eller vid tillämpningen av födelselandsprincipen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att modern inte hade försummat den skyldighet att medverka om vilken föreskrivs i 39 § i medborgarskapslagen. Under de förhållanden som framgår av beslutet samt med hänsyn till den strävan att undvika att ett barn blir statslöst om vilken föreskrivs i internationella avtal, Finlands grundlag och medborgarskapslagen fanns det inte heller grunder att tolka bestämmelserna i 9 § 1 mom. 4 punkten i medborgarskapslagen så, att barnet på grundval av födelsen i andra hand skulle ha rätt att genom sin far förvärva somaliskt medborgarskap. Barnet medborgarskapsstatus skulle således bestämmas så att barnet var finsk medborgare.
Finlands grundlag 5 §

Konventionen om barnets rättigheter artikel 7.1 och 7.2
Medborgarskapslagen 9 § 1 mom. 4 punkten, 36 § och 39 §