25.3.2011

Turkiske medborgaren A, som var född år 1968 hade kommit till Finland vid drygt 20 års ålder och bott här i cirka 20 års tid. Han hade en familj till vilken hörde en finsk hustru och minderåriga barn. A hade år 1991 beviljats ett turkiskt pass, vars giltighetstid hade förlängts flera gånger, dock inte efter år 2008, eftersom A inte hade gjort militärtjänst i Turkiet.

A, som ansökte om främlingspass i Finland, hade under årens lopp flera gånger förnyat sitt turkiska pass medveten om sin värnplikt i Turkiet samt om att han, om han före värnpliktålderns utgång ville förnya sitt pass, i något skede skulle bli tvungen att klara upp värnpliktsfrågan med de turkiska myndigheterna. Med beaktande av A:s familjförhållanden och ålder samt den långa tid som han hade bott i Finland skulle det naturligtvis bli svårt för A att fullgöra sin värnplikt i Turkiet. Med hänsyn till den utredning som man hade fått om denna värnplikt kunde svårigheterna dock inte anses vara sådana att det hade varit oskäligt att vägra A främlingspass. Det fanns således inte något i lagen avsett särskilt skäl att bevilja A främlingspass.

På bedömningen inverkade också att A inte i något skede hos de turkiska myndigheterna hade ansökt om att bli befriad från värnplikten eller annars hade tagit kontakt med vederbörande myndigheter i Turkiet. Han hade således inte utnyttjat de nationella rättsmedel som hade stått till hans förfogande i Turkiet, som var medlem av Europarådet.

Migrationsverket hade kunnat avslå A:s ansökan.

Omröstning 3-2.

Utlänningslagen 134 § 1 mom.