3.11.2010

A Ab, som hörde till en nordisk koncern, hade fram till augusti 2005 två lån som bolaget upptagit av en oberoende aktör utanför koncernen. Lånen hade upptagits för näringsverksamhet och den totala ränteprocenten för lånen var 3,135 - 3,25. Bolagets långfristiga lån uppgick till dryga 36 miljoner euro och de säkerheter som bolaget ställt för sina lån till cirka 41 miljoner euro. I augusti 2005 genomfördes en omläggning av finansieringen i hela koncernen. A Ab betalade bort sina gamla banklån och tog upp ett nytt lån av det svenska bolaget B AB, som hörde till koncernen. För lån mellan koncernbolagen var ränteprocenten 9,5. Den hade påverkats av ränteprocenterna på lån som man upptagit av utomstående, risklån och lån från aktieägare. Efter omläggningen av finansieringen uppgick A Ab:s långfristiga lån till dryga 38 miljoner euro och de säkerheter som bolaget ställt för bolag inom koncernen till cirka 300 miljoner euro. A Ab:s kapitalstruktur påverkades inte väsentligen av omläggningen. A Ab hade inte av koncernens finansieringsbolag B AB eller annars mottagit finansiella tjänster som skulle beaktas när det gällde att avgöra om räntan motsvarade marknadsränta.

De räntor som A Ab hade betalt till B AB hade tydligt överstigit det räntebelopp som två av varandra oberoende företag skulle ha betalt. Den genomsnittliga externa finansieringsräntan för hela koncernen, vilken var 7,04 procent, kunde inte heller användas som utgångspunkt för avdragsgill ränta i en situation där bolagets egen kreditduglighet och övriga omständigheter skulle ha gjort det möjligt för bolaget att få finansiering på avsevärt gynnsammare villkor. Till A Ab:s skattepliktiga inkomst för 2005 skulle således i icke-avdragsgilla räntor läggas 845 354 euro, vilket motsvarade skillnaden mellan en ränta på 9,5 procent och en ränta på 3,25 procent.

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 18 § 1 mom. 2 punkten