4.10.2010

X hade köpt en icke-överförbar jordlegorätt till en koloniträdgårdslott samt byggnaderna där för 16 000 euro. Överlåtelseskatten för överlåtelsen hade beräknats på värdet av allt utom lösöret, det vill säga på 13 000 euro. På lotten fanns en cirka 20 kvadratmeter stor stuga, som enligt X var gammal och i dåligt skick och vars värde han uppskattade till 3 000 euro. X hade betalt överlåtelseskatt på detta belopp.

I målet var det ostridigt att överlåtelsen inte hade avsett en sådan jordlegorätt som enligt 5 § 1 mom. 2 punkten i lagen om överlåtelseskatt fick överföras på tredje man. Överlåtelseskatt fick således påföras endast för de byggnader som betjänade fastighetens användning. Vid beskattningen hade man i ett fall som detta ansett att köpeskillingen i sin helhet hänförde sig till byggnaden, utom till den del som gällde lösöret.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att många omständigheter talade för att ett separat, från byggnaderna åtskilt värde i allmänhet inte skulle bestämmas för en icke-överförbar jordlegorätt. Vissa särdrag fanns dock vid överlåtelse av koloniträdgårdslotter. I det aktuella fallet skulle därför en betydande del av köpeskillingen anses hänföra sig till jordlegorätten och i samband därmed till växtligheten på koloniträdgårdslotten. Hela den köpeskilling om 13 000 euro som hade betalts för annat än lösöret kunde således inte inräknas i grunden för kalkyleringen av skatten. Den omständigheten att parterna inte i köpebrevet hade specificerat vilken del av köpeskillingen som gällde jordlegorätten kunde inte heller tillmätas avgörande betydelse. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och skatteverkets beslut till den del som besvären gällde och återvisade till denna del målet till skatteverket för ny behandling utan att omedelbart ta till avgörande frågan på vilket belopp överlåtelseskatten för köpeskillingen skulle bestämmas.

Lagen om överlåtelseskatt 5 § 1 mom. 2 och 3 punkten, 6 § 1 och 3 mom.
Jordabalken 14 kap. 2 §