5.3.2010

A rf hade under årtionden bedrivit företagshälsovård och antecknats i skatteförvaltningens arbetsgivarregister år 1980. Föreningen hade aldrig lämnat in någon skattedeklaration, trots att den enligt 7 § i lagen om beskattningsförfarande hade varit skyldig att årligen göra det. Ingen begäran hade gjorts om att föreningen skulle lämna in skattedeklaration och den hade inte varit föremål för inkomst- eller förmögenhetsbeskattning. Den första begäran om skattedeklaration som riktades till föreningen gällde beskattningen för år 2004. I den beskattning som verkställdes betraktades föreningen inte som ett allmännyttigt samfund och för den fastställdes beskattningsbar inkomst av näringsverksamhet och beskattningsbar förmögenhet. På besvär av föreningen ansåg förvaltningsdomstolen att föreningen inte var ett allmännyttigt samfund, utan att den var skattskyldig för inkomst och förmögenhet, men med hänsyn till skyddet för tilltro befriade förvaltningsdomstolen föreningen från skyldighet att betala inkomst- och förmögenhetsskatt.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft den verkställda beskattningen. Den enhet inom skatteförvaltningen som var behörig att verkställa inkomst- och förmögenhetsbeskattningen hade inte att avgöra frågor som gällde föreningens skattskyldighet för inkomst och förmögenhet. Den skattskyldige bär ansvaret för att skattepliktig inkomst deklareras. Föreningen hade därför ingen grund att hysa tillit till att den inte behövde betala skatt för sina inkomster om ingen skattedeklaration begärdes av den. När situationen var denna, hade vid beskattningen av föreningen inte uppstått någon sådan praxis gällande allmännyttighet eller skatteplikt för föreningens inkomster eller förmögenhet som skulle ha utgjort grund för föreningens handlande. Föreningen kunde inte i den ordinarie beskattningen få skydd för tillit. Skatteåret 2004.

Lagen om beskattningsförfarande 26 § 2 mom.