31.12.2009

Stiftelsen Ylen Hyvä Säätiö ansökte om bingotillstånd för att få anordna ett spel som kallades Nenäbingo. Enligt ansökan skulle lotteriet äga rum i en tv-studio under direktsändning och avsikten var att man skulle kunna delta i spelet med bland annat i förväg inhandlade spelkuponger eller en nummerrad som man under sändningen kunde beställa genom att sända ett textmeddelande. Polisinrättningen i Tammerfors härad ansåg att deltagandet i spelet skedde såväl i televisionsstudion som på alla de orter där deltagarna befann sig. Spelet anordnades således på flera olika härads områden och Tammerfors polisinrättning var behörig att avgöra ärenden endast på Tammerfors härads område. Om spelet ordnades på det sätt som sökanden hade meddelat, var det följaktligen inte fråga om ett sådant i lotterilagen avsett bingospel som polisinrättningen i Tammerfors härad kunde bevilja tillstånd att ordna. Enligt polisinrättningen var det inte möjligt för polisinrättningen att överföra ärendet till att behandlas av behörig myndighet, eftersom det enligt bestämmelserna i lotterilagen inte fanns någon behörig myndighet som kunde fatta beslut i ärendet. Högsta förvaltningsdomstolen avslog de besvär som inrikesministeriet hade anfört över förvaltningsdomstolens beslut och ändrade inte förvaltningsdomstolens slutsats. Förvaltningsdomstolen hade på besvär av stiftelsen upphävt polisinrättningens beslut och återvisat ärendet till polisinrättningen för ny handläggning.

Lotterilagen 2 § 1 mom., 3 § 10 punkten, 5 §, 7 § 1 mom., 32 § 1 och 2 mom., 33 § 1 mom. och 62 § 1 mom.
Förvaltningsprocesslagen 6 §