22.12.2009

X Ab hade 1999 betalt kilometerersättning till sin upphandlingschef A. Enligt iakttagelserna vid en senare skattegranskning hade A dock aldrig gjort arbetsresorna i fråga och utbetalningarna av kilometerersättningarna hade baserat sig på falska räkningar. Vid efterbeskattningen betraktades utbetalningarna därför som löneinkomst för A. Senare konstaterades det med en tingsrättsdom att A:s chef hade gjort sig skyldig till grovt bedrägeri mot X Ab, då han hade varit medveten om att reseräkningarna hade varit grundlösa. A åtalades inte vid rättegången, eftersom han redan hade avlidit. A:s dödsbo samtyckte därefter till att ersätta X Ab för de belopp som bolaget utan orsak hade betalt till A. Ersättningen betaldes år 2005. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det efterbeskattade beloppet hade åtkommits genom brott och rättslöst. Det mottagna beloppet skulle återbetalas, vilket även hade skett. Trots att omständigheterna i anslutning till det som A hade gjort hade kommit i dagen först sedan efterbeskattningen redan hade verkställts, skulle efterbeskattningen dock upphävas, eftersom A eller hans dödsbo vid en efterhandsbedömning inte genom A:s tillvägagångssätt kunde anses ha fått sådan inkomst som skulle beskattas. Rättelse till följd av återbetalningen kunde inte heller längre ske för det år då återbetalningen hade gjorts. Att återbetalningen hade grundat sig på ett avtal påverkade inte saken.

Inkomstskattelagen 29 § 1 mom.
Lagen om beskattningsförfarande 57 § 1 mom.(1558/1995)