12.7.2007

Utlänningsverket hade med hänvisning till negativa utlåtanden av skyddspolisen förkastat B:s ansökan om uppehållstillstånd för återförening av en familj. Efter muntlig förhandling hade förvaltningsdomstolen konstaterat att den var skyldig att garantera en rättvis rättegång. Den bedömde saken som en helhet och lade vikt vid betydelsen av familjeliv och barnens bästa och ansåg med hänsyn därtill att i saken inte hade framgått i 18 c § 1 mom. (130/2002) i utlänningslagen (378/1991) avsedda skäl mot beviljande av uppehållstillstånd. Förvaltningsdomstolen upphävde Utlänningsverkets beslut och återförvisade det till utlänningsverket för ny behandling.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att av Europeiska människorättsdomstolens rättspraxis framgår att det inte i sig strider mot människorättskonventionen att inte låta partsoffentligheten omfatta material som har sekretessbelagts i den nationella säkerhetens namn. I en sådan situation skall dock den behöriga domstolen ha möjlighet att ta del av det material som har undanhållits parten, för att domstolen skall kunna ta ställning till om det har funnits grunder för att hålla materialet hemligt samt för de slutsatser som dragits med stöd av det material som undantagits från partsoffentligheten.

För att tillgodose kraven i artikel 13 i människorättskonventionen och i 21 § i Finlands grundlag skall förvaltningsdomstolarna, vanligtvis de regionala förvaltningsdomstolarna och i det aktuella fallet för undvikande av dröjsmål högsta förvaltningsdomstolen, pröva om i ärendet har uppnåtts en rättvis balans mellan individens rättigheter, i detta fall skyddet för familjeliv, och det allmänna intresset, dvs. allmän ordning och statens säkerhet.

Sedan högsta förvaltningsdomstolen vid slutna muntliga förhandlingar har hört skyddspolisen, har högsta förvaltningsdomstolen beslutat att de uppgifter som skyddspolisen vid förhandlingarna har framlagt som grund för sina negativa utlåtanden är uppgifter som med stöd av 11 § 2 mom. 1 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet skall hållas hemliga även för parterna.

Högsta förvaltningsdomstolen har konstaterat att de synpunkter som skyddspolisen har anfört till stöd för sin negativa ståndpunkt i sig är beaktansvärda, men i B:s fall inte tillräckligt vägande för att B skall förvägras uppehållstillstånd, när skyddet för familjeliv och barnets bästa vägs mot statens säkerhetsintressen. Av denna anledning fanns det inte skäl att ändra slutresultatet i förvaltningsdomstolens avgörande.

Europeiska människorättskonventionen, artiklarna 8 och 13
Finlands grundlag 21 § 2 mom.
Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet 11 § 1 och 2 mom. och 24 § 1 mom. 9 punkten
Utlänningslagen (378/1999) 18 § 1 mom. (130/2002)