8.3.2007

Den kommunala miljövårdsmyndigheten hade beviljat bolaget A miljötillstånd att under 10 års tid bryta sten ur berget och krossa materialet. Enligt tillståndsvillkor 1 i beslutet fick brytning av berg samt sönderdelning och sprängning av stenblock utföras bland annat 1.9.-15.4. och krossning av sten 1.9.-31.5. Miljötillståndet hade beviljats utan att ha föregåtts av en sådan bedömning av miljökonsekvenser som avses i 65 § 1 mom. i naturvårdslagen. Stenbrottet låg ca 1,2 kilometer från ett SCI- och SPA-område, som hade införlivats med nätverket Natura 2000. Enligt den regionala miljöcentralens utlåtande till tillståndsmyndigheten behövdes en Naturabedömning som avses i 65 § i naturvårdslagen inte om man bland annat begränsade den tillåtna årliga verksamheten till tiden mellan 1.5. och 31.8.

Förvaltningsdomstolen hade förkastat miljöskyddsorganisation B:s besvär över tillståndsmyndighetens beslut.

I sina besvär till högsta förvaltningsdomstolen yrkade B att förvaltningsdomstolens och den kommunala miljövårdsmyndighetens beslut skulle upphävas och bolagets tillståndsansökan förkastas med hänvisning till de olägenheter i form av buller och damm som bolagets verksamhet medförde för områdets användning för rekreations- och friluftsändamål och särskilt för naturvärdena i miljön på de områden som hade införlivats med nätverket Natura 2000.

Under besvärsprocessen i högsta förvaltningsdomstolen meddelade kommunens miljövårdsmyndighet i den förklaring som den gav med anledning av B:s besvär ytterligare att myndigheten hade underrättats om en förekomst av sötgräs ( Cinna latifolia ) i stenbrottets omedelbara närhet, dock inte på de ovan nämnda områden som hade införlivats med nätverket Natura 2000. I sitt genmäle ansåg B att sötgräset snabbt avtog bland annat till följd av stenbrytning och att miljötillståndet inte fick beviljas utan att man förutsatte åtgärder som tryggade att sötgräset bevarades.

Högsta förvaltningsdomstolen ändrade tillståndsvillkoret 1, som gällde verksamhetstiden, bland annat så att krossning fick utföras på området endast under tiden 1.9.-30.4. Enligt en förhandsbedömning var det inte uteslutet att stenkrossning under tiden 1.9.-31.5., vilket tillståndmyndighet i strid med miljöcentralens utlåtande hade tillåtit, avsevärt försvagade naturvärdena på det område som hade införlivats med Natura 2000-området, med verkningar som drabbade smålommen och nattskärran. Tillståndet borde följaktligen inte ha beviljats med detta innehåll, varför den kommunala miljövårdsdmyndighetens och förvaltningsdomstolens beslut borde ha upphävts och tillståndsärendet borde ha återförvisats till den förstnämnda, som borde ha förutsatt ett sådant förfarande med bedömning och utlåtanden som föreskrivs i 65 § i naturvårdslagen. Med beaktande av den utredning som erhållits i målet var det dock möjligt att genom begränsningar utforma tillståndet på ett sådant sätt att behovet av ett förfarande med bedömning och utlåtanden inte längre förelåg.

Sötgräset var en i bilaga IV (b) till habitatdirektivet avsedd växtart, som enligt naturvårdsförordningen är fridlyst och hotad.

För att skydda sötgräsförekomsten för eventuella konsekvenser till följd av damm och avrinning från stenbrytningen och stenkrossningen, fogade högsta förvaltningsdomstolen till tillståndet ett nytt tillståndsvillkor, enligt vilket bolaget innan verksamheten fick inledas skulle göra upp en plan över hur bolaget skulle utreda de verkningar av ovan nämnt slag som dess verksamhet hade för sötgräsförekomsten. På basis av utredningen kunde den kommunala miljövårdsmyndigheten vid behov separat komplettera det tillstånd som den hade beviljat. Om utredningen visade att det fanns fara för att sötgräset skulle försvinna till följd av stenbrytningen eller stenkrossningen, skulle verksamheten avbrytas till behövliga delar, om inte miljöcentralen med stöd av 49 § 3 mom. i naturvårdslagen hade beviljat tillstånd till avvikelse.

Rådets direktiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (92/43/EEG, habitatdirektivet ) artikel 13.1 och artikel 16
Bilaga IV (b) till habitatdirektivet
Miljöskyddslagen 41 § 3 mom., 43 § 1 mom. 5 punkten och 55 § 3 mom.
Naturvårdslagen 3 §, 5 § 1 mom. och 3 mom., 42 § 1 mom., 46 §, 49 § 2, 3 och 4 mom. samt 65 § 1 mom.
Naturvårdsförordningen 20 § 1 mom., bilaga 3 (a) samt i 21 § nämnda bilaga 4.