6.6.2006

En stadsdirektör hade sagt upp sig från sin tjänst och föreslagit att ett avtal skulle göras upp med anledning av uppsägningen. Enligt ett 8.12.2003 daterat avtal mellan staden och stadsdirektören skulle staden, med hänvisning till att stadsdirektören under mera än nio års tid hade skött tjänsten som stadsdirektör, i ersättning för den frivilliga uppsägningen till stadsdirektören betala 260 000 euro, som 19.1.2004 sänktes till 200 000 euro.

Önskan att undvika negativ publicitet uppgavs vara den viktigaste orsaken till avtalsarrangemanget. För att beslutet att godkänna avtalet skulle anses lagligt, måste man dock få förutsätta att det med ledning av beslutets beredningsskeden och motivering var möjligt att bedöma om beslutet hade fattats i enlighet med de principer som begränsade stadsstyrelsens prövningsrätt. Stadsstyrelsens beslutsmotivering erbjöd ingen sådan utredning. Stadsstyrelsen hade 8.12.2003 för sin del varit beredd att gå med på att avtalet skulle förfalla och de åtgärder som vidtagits med stöd av avtalet skulle återkallas, om inte avtalet inom en kort utsatt tid vann laga kraft. I ärendet hade inte heller framgått att stadsdirektören hade förlorat eller hållit på att förlora stadsfullmäktiges förtroende eller att stadens intresse hade påkallat att staden betalade en penningersättning till stadsdirektören. När hänsyn dessutom togs till den snabbhet och alternativlöshet med de beslut som gällde stadsdirektörens uppsägning hade tagits i stadsstyrelsen, hade i ärendet, när det bedömdes som en helhet, inte visats ha förekommit sådana omständigheter gällande behovet att ordna stadens förvaltning vilka skulle ha inneburit att stadsstyrelsen hade kunnat besluta betala en penningersättning till stadsdirektörn för uppsägningen. I sitt ersättningsbeslut hade stadsstyrelsen därför utövat sin prövningsrätt för ett annat ändamål än den fick utövas och hade i detta avseende överskridit sin kompetens. Omröstning 3-2.