HFD:2006:101
- Ämnesord
- Miljötillstånd, Miljöskyddslagen, Naturvårdslagen, Bedömningsskyldighet, Objekt inom Natura 2000, Försiktighetsprincipen, Kraftverk, Förordningen om stora förbränninganläggningar (LCP-förordningen), Befintlig anläggning, 15 000 -timmarsregeln
- År för fallet
- 2006
- Meddelats
- Diarienummer
- 895/1/06
- Liggare
- 3576
Innan ett kraftverk där drift pågick beviljades miljötillstånd, skulle en vederbörlig bedömning göras av verkningar som kraftverkets utsläpp av svavel och kväve i luften hade för ett flera kilometer längre bort beläget Natura 2000 -objekt, om inte en objektiv bedömning visade att det var uteslutet att dessa verkningar tillsammans med andra projekt och planer hade en avsevärd inverkan på objektet.
Den del av Natura 2000-området som befann sig närmast kraftverket låg på 3,5 kilometers avstånd från det. Området hade införlivats i Natura 2000 -nätverket både som ett i habitatdirektivet avsett SCI-område och som ett i fågeldirektivet avsett SPA-område.
Kraftverket var den största enskilda källan till utsläpp av svaveldioxid och kväveoxid i Åbo- och Nådendalstrakten. Med hänsyn till tillståndsvillkoren och den förväntade drifttiden ökade utsläppen dock inte avsevärt från tidigare. Kraftverkets skorstenar var 134 respektive 82 meter höga. Genom att öka driften med en panna hade man ersatt det bortfall inom energiproduktionen som hade berott på att en annan anläggning togs ur bruk. Den ökade belastning på Natura 2000-området som kraftverkets svavel- och kväveutsläpp skulle komma att medföra om miljötillståndet beviljades var enligt en förhandsbedömning så liten att det även med hänsyn till försiktighetsprincipen var uteslutet att betydande skadliga verkningar skulle uppstå för de naturvärden som hade varit anledningen till att området hade skyddats.
I ärendet var även fråga om huruvida den så kallade 15 000 timmarsregeln hindrade att en panna som tidigare hade använts som reservpanna samt vid produktionstoppar nu ändrades till grundpanna samt huruvida på denna panna i så fall skulle tillämpas de utsläppsgränsvärden som enligt LCP -förordningen gällde för nya anläggningar.
Miljöskyddslagen 41 § 1 och 3 mom., 42 § 1 mom., 43 § 1 och 3 mom. samt 51 § (86/2000) 1 mom.
Naturvårdslagen 65 § 1 ja 2 mom., 66 § 1 mom.
Habitatdirektivet (92/43/EEG) artikel 6.3
Statsrådets förordning om begränsning av utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider samt partikelutsläpp från förbränningsanläggningar och gasturbiner med en bränsleeffekt på minst 50 megawatt (1017/2002) 3 § 1 mom. 8 och 9 punkten samt 4, 9 och 21 §.
Se även Europeiska gemenskapernas domstols dom i målet C-127/02 (Landelijke Vereniging tot Behoud van de Waddenzee) samt HFD:2005:42 och HFD:2005:69