1.2.2005

I ärendet var frågan om översyn av regleringsbestämmelserna i ett sådant år 1968 beviljat tillstånd till vattenreglering som avses i 8 kap. 10 b § i vattenlagen. Tillståndsbeslutet ansågs ha givit tillståndshavaren rätt till endast årsreglering. När inget tillstånd fanns för den dygnsreglering som de facto hade utförts och som hade förorsakat olägenheter som avses i 1 kap. 15 § i vattenlagen, kunde den nytta som dygnsregleringen hade kalkylerats medföra inte beaktas vid bedömningen av förutsättningarna att se över tillståndsvillkoren enligt 8 kap. 10 b § 3 mom. i vattenlagen. Den nytta som en sådan korttidsreglering hade avkastat var inte en förmån vars bortfall kraftverkets ägare skulle få ersättning för. I fallet var också frågan om regleringstillståndets ursprungliga syfte och bibehållandet av detta, den nytta som översynen medförde med tanke på allmän fördel, den juridiska betydelsen av ett samarbetssavtal som de statliga myndigheterna hade slutit med kraftverksbolaget, den regionala miljöcentralens ställning som en myndighet som bevakar allmän fördel, som innehavare av ett regleringstillstånd, som part i ovan nämnda avtal samt som myndighet som utövar laglighetstillsyn, den ställning som ett bolag som innehar tillstånd att idka kraftverksverksamhet hade med tanke på översynen av bestämmelserna i regleringstillståndet samt om i vilken ordning ersättningsfrågan skall behandlas.