HFD:2005:51
- Ämnesord
- Statstjänsteman, Tingsdomare, Avlöning, Kompletterande tjänstekollektivavtal, Icke-fackansluten, Jämbördigt bemötande, Arbetsdomstolen, Rättelseyrkande
- År för fallet
- 2005
- Meddelats
- Diarienummer
- 3772/2/03
- Liggare
- 1902
Vid en tingsrätt hade funnits fem tingsdomartjänster i avlöningsklass A 27. Med ett preciserande tjänstekollektivavtal mellan justitieministeriet och AKAVA-OS rf. om avlöningen av domstolarnas domare och jurister samt ett beslut av justitieministeriet 5.5.2000, som kompletterade tjänstekollektivavtalet, hade tingsdomartjänsterna för tre av tingsdomarna vid tingsrätten ändrats från tingsdomartjänster i avlöningsklass A 27 till tingsdomartjänster i avlöningsklass T 13 och tingsdomartjänsterna för två av tingsdomarna, bl.a. för X, ändrats från tingsdomartjänster i avlöningsklass A 27 till tingsdomartjänster i avlöningsklass T 11.
X, som inte hade anslutit sig till respektive tjänstemannaförening, hade inte haft möjlighet att få saken prövad av arbetsdomstolen, varför X hade framställt ett rättelseyrkande till justitieministeriet och med hänvisning till arbetsdomstolens domar 2000:7-10 och 2003:80-83 yrkat, att till X från 1.12.2003, när tjänstekollektivavtalet trädde i kraft, skulle betalas lön enligt avlöningsklass T 13, eftersom beslutet att överföra X till en tjänst i avlöningsklass T 11 stred mot jämlikhetsprincipen i grundlagen samt mot lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Justitieministeriet förkastade X:s yrkande.
På besvär av X konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att systemet som bestämde löneförhöjningarna, vilket hade placerat såväl män som kvinnor i en lägre avlöningsklass än det motsatta könet, med hänsyn till de sammantagna omständigheter som var förknippade med lönereformen och genomförandet av den, inte nödvändigtvis medförde sådan diskriminering i arbetslivet som avses i 8 § i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Vid den juridiska bedömningen av ärendet fanns den också annars grunder att stanna för den slutsatsen att X inte hade rätt till den avlöning som yrkats. Utgående från de avgöranden av arbetsdomstolen till vilka hade hänvisats, kunde man dock komma till den slutsatsen att arbetsdomstolen skulle ha ansett att X hade haft rätt till den avlöning som yrkats, om X hade kunnat yrka detta genom talan i arbetsdomstolen. Vid ett avgörande av ärendet i den ordning som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen hade en annan slutsats stått i strid med principen om att medborgarna skall bemötas jämlikt enligt 6 § i grundlagen. X hade därför rätt att från 1.2.2000 få sin avlöning i enlighet med avlöningsklass T 13.