20.1.2005

Stadsfullmäktige hade godkänt en stadsplan, i vilken områden hade anvisats huvudsakligen för byggande av bostäder (AO, AR) och närrekreation (VL). Genom samma beslut hade stadsfullmäktige också godkänt fyra markanvändningsavtal mellan staden och respektive markägare. Markanvändningsavtalen, som baserade sig på ett planeförslag som varit framlagt till påseende, gällde områden i norra delen av planeomårdet. Ändringssökandens lägenhet, som låg i södra delen av planeområdet, hade i proportion till sin areal anvisats en betydligt mindre byggrätt för bostadsbyggnader än områden som ägdes av personer som hade slutit markanvändningsavtal med kommunen, och på motsvarande sätt hade en betydligt större del av ändringssökandens än av ovan nämnda markägares områden anvisats för närrekreation.

Jämlikhetsprincipen i 6 § i Finlands grundlag skulle tillämpas även vid planläggning enligt markanvändnings- och bygglagen. Principen, vars praktiska genomförande i sista hand var beroende av vilken form av plan det var frågan om, förutsatte bland annat att en plan inte får göra skillnad mellan markägarna, om inte markanvändningen med hänsyn till bestämmelserna om planens innehåll motiverar en sådan skillnad. I fallet fanns dock godtagbara, till användningen av marken relaterade grunder att göra skillnad mellan markområdena när det gällde att avgöra vilka områden som skulle anvisas för bostadsbyggande, varför detta avgörande i planen inte innebar något åsidosättande av kravet på jämlikt bemötande av markägarna.