10.6.2005

A led av Alzheimers sjukdom och astma. Enligt läkarintyg behövde A en ledsagare för att kunna använda allmänna färdmedel, eftersom minnesfunktionen var försvagad och det fanns risk för att A gick vilse. Till följd av sin sjukdom hade A redan länge haft svårt att röra sig och måste nödvändigt använda taxi.

Enligt läkarintyget hade A dock inte något sådant handikapp eller någon sådan sjukdom som försvårade A:s rörelseförmåga och skulle ha hindrat A att använda allmänna kollektiva färdmedel. Kollektivtrafiken kunde A dock nyttja enbart i sin makes sällskap. Alzheimers sjukdom hindrade också A att använda den färdtjänst som ansökan gällde på annat sätt än i sällskap med sin make. Enligt den utredning som framlagts till stöd för ansökan påverkade den färdtjänst som ansökan gällde följaktligen inte A:s rörelseförmåga på ett sådant sätt att A nödvändigt hade behövt färdtjänsten för att på det sätt som lagen avsåg klara de funktioner som hör till normal livsföring. På denna grund kunde A inte betraktas som en sådan gravt handikappad person som avses i 5 § 1 mom. i förordningen om service och stöd på grund av handikapp, som har särskilda svårigheter att röra sig och för vilken skall ordnas färdtjänst som avses i 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp. Förvaltningsdomstolen hade i sitt beslut ansett att A var en sådan gravt handikappad person som var berättigad till färdtjänst. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes.