8.4.2005

Enligt 43 § 3 mom. i miljöskyddslagen är ett tillståndsvillkor nödvändigt för att ett tillstånd skall kunna beviljas om man med hjälp av villkoret undviker ett sådant hinder för att bevilja tillståndet som avses i 42 § 1 och 2 mom. i miljöskyddslagen. Möjligheten att genom tillståndsvillkor undanröja hinder för beviljande av tillstånd framgår också av 51 § 1 mom. i miljöskyddslagen.

När hänsyn tas till kravet i 41 § 1 mom. i miljöskyddslagen att verksamheten skall uppfylla de krav som ställs i miljöskyddslagen och i de förordningar som har utfärdats med stöd av dem, kan ett tillståndsvillkor oberoende av bestämmelserna i 43 § i miljöskyddslagen även vara nödvändigt för att en förordning som avses i 2 kap. i miljöskyddslagen skall iakttas.

Ingår i en förordning som har utfärdats med stöd av miljöskyddslagen eller avfallslagen, då även statsrådets beslut om avstjälpningsplatser (861/1997) skall hänföras till dessa förordningar, ett specificerat minimikrav i fråga om miljöskyddet, kan ett tillståndsvillkor under de förutsättningar som föreskrivs i 51 § i miljöskyddslagen vara strängare än vad minimikravet förutsätter. Ingår däremot i förordningen ingen bestämmelse om något sådant krav, eller är bestämmelsen inte ett sådant specificerat minimikrav som avses i nämnda paragraf, kan på tillståndsvillkoret omedelbart tillämpas vad som föreskrivs i 43 § i miljöskyddslagen samt i respektive övriga bestämmelser i miljöskyddslagen.

Meningen "I tillståndsvillkoren får verksamhetsutövaren dock inte åläggas att använda endast en viss bestämd teknik" har fogats till 43 § 3 mom. i miljöskyddslagen genom lag 506/2002. Meningen har omedelbar anknytning till det krav att bästa tillgängliga teknik skall användas som ställs i föregående mening. Bestämmelsen begränsade därför inte möjligheterna att ställa sådana villkor för tillståndet som med beaktande av tillämpliga bestämmelser behövdes av någon annan anledning än för att tillgodose kravet att bästa tillgängliga teknik skall användas.