23.11.2004

Jord- och skogsbruksministeriet hade hos en vattendomstol, som sedermera blivit ett miljötillståndsverk, ansökt om ändring av kraftverksbolagen A:s och B:s skyldigheter att bygga fiskvägar, när dessa skyldigheter hade visat sig oändamålsenliga. Dessutom hade ministeriet med stöd av 2 kap. 22 § 4 mom. i vattenlagen (553/1994) och 22 c § i samma kapitel med hänvisning till ändrade förhållanden ansökt om ändring av den fiskerihushållningsavgift som ett tredje kraftverksbolag, C, hade påförts i samma beslut med vilket bygglov hade beviljats för kraftverket.

De vattenrättsliga besluten om tillstånd att bygga kraftverken i fråga hade givits åren 1937 och 1945, dvs. innan vattenlagen trädde i kraft. I besluten hade kraftverksbolagen A och B ålagts att bygga fiskvägar. Vid kraftverket A hade man därför i tiden byggt en fisksluss, som dock inte hade fungerat. Vid kraftverket B hade någon sådan fiskväg som förutsattes i tillståndsbeslutet överhuvudtaget inte byggts. Dessa skyldigheter att bygga fiskvägar, vilka hade visat sig oändamålsenliga från fiskerihushållningssynpunkt, hade kunnat avlyftas och A och B åläggas att för att förebygga och minska skadorna på fiskfaunan och fisket betala de fiskerihushållningsavgifter som närmare framgår av miljötillståndsverkets beslut. Fiskerihushållningsavgiftens storlek hade kunnat bestämmas utgående från byggnads- och driftskostnaderna för nya fiskvägar. Till den del som A genom att bygga fiskhissen hade fullgjort sin tillståndsenliga skyldighet att bygga en fiskväg, som dock senare hade visat sig inte fungera, kunde nämnda kostnader för den nya fiskvägen delvis beaktas. Det fiskeriekonomiska resultatet av skyldigheterna kunde förbättras så som avsågs i 2 kap. 22 § 4 mom. (553/1994) i vattenlagen, utan att kostnaderna för att fullgöra dem anmärkningsvärt ökade.

I tillståndet att bygga kraftverksbolaget C:s kraftverk, som hade givits innan vattenlagen trädde i kraft år 1962, hade bolaget ålagts en betalningsskyldighet i syfte att skydda fiskbeståndet. Det fanns förutsättningar att ändra denna skyldighet till en skyldighet att betala en till beloppet högre fiskerihushållningsavgift, därför att förhållandena väsentligt hade förändrats när kunskaperna om fiskfaunan hade ökat och vattendragets tillstånd hade förbättrats samt när hänsyn togs till bestämmelserna i 2 kap. 22 § 4 mom. (553/1994) och 22 c § (553/1994) i vattenlagen.

I målet var också frågan om den bindande verkan av avtal mellan jord- och skogsbruksministeriet och kraftverksbolagen till den del som det var frågan om att fullgöra skyldigheter som gällde fiskeriekonomisk nytta samt sättet att avgöra ett ärende som gällde individualiseringen av en skyldighet vars innebörd lämnats öppen i tillståndsbeslutet.