22.1.2003

Enligt 2 § 3 mom. statsrådets förordning om utbetalning av stöd per djur för renskötselåret 2000/2001 (429/2000) uppgick stödet till högst 110 mark per sådan livren som avses i 5 § renskötsellagen (848/1990). Enligt 6 mom. i samma paragraf betalas inget stöd för sådana renar vars ägare har inkomster över 150 000 mark om året utanför ren- och naturnäringarna eller jord- och skogsbruket. Enligt 1 § jord- och skogsbruksministeriets förordning om utbetalning av stöd per djur för renskötselåret 2000/2001 (793/2000) uppgick stödet per djur som betalas till en renägare som avses i nämnda statsrådsförordning till 110 mark per livren. Ett godtagbart skäl som avses i 6 § 2 mom. Finlands grundlag (731/1999) förelåg för den övre gränsen för renägarens årsinkomster utanför ren- och naturnäringarna eller jord- och skogsbruket enligt statsrådets förordning och för stödbeloppet per djur enligt jord- och skogsbruksministeriets förordning. En utredning som hade framlagts i ärendet hade inte visat att den övre gränsen för renägarens årsinkomster utanför ren- och naturnäringarna eller jord- och skogsbruket enligt statsrådets förordning eller stödbeloppet per djur enligt jord- och skogsbruksministeriets förordning skulle ha hindrat ändringssökanden från att ha sitt eget kulturliv och därmed att utöva renskötsel i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp. Arbetskrafts- och näringscentralen hade varit förpliktad att tillämpa dessa bestämmelser i statsrådets och jord- och skogsbruksministeriets förordningar när den avgjorde ändringssökandens ansökan i ärendet. Därvid hade arbetskrafts- och näringscentralen inte brutit mot sin skyldighet enligt 22 § grundlagen att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodosågs.