16.5.2014

Kommunens miljöskyddsmyndighet hade avslagit X:s ansökan om att hans fastighet skulle befrias från skyldighet att ansluta sig till vattentjänstverkets vattenledningsnät så att denna befrielse skulle gälla tills vidare. Förvaltningsdomstolen hade avslagit X:s besvär över miljöskyddsmyndighetens beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen avslog X:s besvär över förvaltningsdomstolens beslut. I beslutsskälen anförde högsta förvaltningsdomstolen bland annat att endast i det fall att en anslutning till nätverket ska anses oskälig, ska de övriga i 11 § 2 mom. i lagen om vattentjänster föreskrivna förutsättningarna prövas. Befrielse kan dock beviljas endast när samtliga förutsättningar för befrielse föreligger. Utredningen om vattenanvändningen på fastigheten visade inte i sig att denna användning skulle vara så anspråkslös att befrielse med hänsyn till detta skulle kunna beviljas att gälla tills vidare. Fastighetens ägare eller innehavares ålder eller inkomstnivå hade inte någon omedelbar betydelse vid oskälighetsbedömningen. Byggnadernas dåliga skick kunde tillsammans med andra omständigheter ha haft betydelse för bedömningen av om det fanns förutsättningar att för viss tid befria fastigheten från anslutningsskyldighet, men sökanden hade endast i allmänna ordalag redogjort för dessa omständigheter.

Högsta förvaltningsdomstolen kunde inte som första instans ta ställning till om befrielse från anslutningsskyldigheten kunde beviljas så att den skulle gälla en viss tid. Högsta förvaltningsdomstolens beslut hindrade dock inte X från att senare ansöka om sådan befrielse för viss tid.

Lagen om vattentjänster 10 och 11 §

Se även HFD 2014:59 och HFD 10.11.2011 liggare 3283

Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori och förvaltningsråden Kari Kuusiniemi, Matti Pellonpää, Mika Seppälä och Liisa Heikkilä. Ärendets föredragande Arto Hietaniemi.