17.11.2008

A Ab bedrev minutförsäljning av hushållsmaskiner och hemelektronik. Bolaget hade ingått ett avtal med X Ab om att A Ab skulle marknadsföra och förmedla X Ab:s telefon- och bredbandsanslutningar till kunder. Anslutningsavtalet slöts i teleoperatörens namn och A Ab tog inte någon öppningsavgift eller motsvarande avgift av en kund som ingick ett anslutningsavtal. X Ab betalade ett arvode till A Ab för varje anslutningsavtal som en kund hade ingått. Arvodet betalades i tre rater. Om en kund som hade ingått ett anslutningsavtal sade upp anslutningen före den avtalade betalningsdagen för den första arvodesraten, betalade X Ab dock inget arvode alls till A Ab. Dessutom betalade X Ab administrationsarvode, målsättningsarvode och stöd för marknadsföringen. Stödet bestod av marknadsförings- och reklambidrag och marknadsföringsbonus.

Till kunder som hade ingått ett anslutningsavtal gav A Ab olika varor, såsom en digitalbox eller digital kamera, en 21 eller 14 tums färgtelevisionsapparat, en ackumulatorborrmaskin eller en fleece- eller täckjacka. Varorna överlämnades inte till kunderna genast när anslutningsavtalet ingick, utan det förutsattes att anslutningen var öppen ännu 3-6 månader efter att den hade öppnats. I avtalet mellan A Ab och X Ab hade inte avtalats något om varor till kunder som hade ingått anslutningsavtal.

I avtalet mellan A Ab och X Ab var det fråga om förmedling av X Ab:s telefon- och bredbandsanslutningar så, att A Ab sålde anslutningar i X Ab:s namn och för X Ab:s räkning. För detta och den med verksamheten förknippade marknadsföringen fick A Ab arvode av X Ab. Samtidigt kunde A Ab marknadsföra och sälja också sina egna produkter.

A Ab gav varor av ovan nämnt slag till kunder som hade ingått ett anslutningsavtal med X Ab. Anskaffningen av varorna och överlåtelsen av dem skedde för A Ab:s behov och de hänförde sig således till A Ab:s skattepliktiga rörelse på det sätt som avses i 102 § i mervärdesskattelagen. A Ab hade därför rätt att dra av den mervärdesskatt som ingick i anskaffningspriset på de varor som det hade köpt. Av Europeiska gemenskapernas domstols dom i målet C-48/97 (Kuwait Petroleum) framgick att när det gäller skyldigheten att betala skatt jämställs enligt artikel 5.6 i Europeiska gemenskapernas råds sjätte mervärdesskattedirektiv vederlagsfri överlåtelse av varor som hör samman med den skattskyldiges behov och skattepliktiga rörelse med överlåtelse mot vederlag, såvida det inte är fråga om gåvor av ringa värde eller prover. Bestämmelsen i 21 § i mervärdesskattelagen om eget bruk av vara har trots skillnader i ordalydelse samma sakliga innehåll som direktivet artikel 5.6 och ska därför tolkas på samma sätt som bestämmelsen i direktivet. Av dessa orsaker och när överlåtelsen av varorna inte utgjorde vederlag för den förmedlingstjänst och därmed förknippade marknadsföringstjänst som A Ab sålde till X Ab och överlåtelserna av varorna inte kunde betraktas som varor som kunderna fick på köpet när de köpte varor som A Ab själv saluförde, skulle A Ab betala mervärdesskatt för den vederlagsfria överlåtelsen av varorna till kunder som hade ingått anslutningsavtal med X Ab, varvid bestämmelserna om eget bruk av varor skulle tillämpas. Förhandsavgörande för tiden 21.2.2006 - 31.12.2007.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten samt 20, 21 och 102 §
Europeiska gemenskapernas råds sjätte mervärdesskattedirektiv (77/388/EEG) artikel 5.6
Europeiska gemenskapernas domstols dom i målet C-48/97 (Kuwait Petroleum)