14.11.2008

A Ab hade år 1999 ingått ett avtal om värdepappershandel med B Ab. Enligt avtalet skulle värdepappershandeln ske i B Ab:s namn, men för gemensam räkning. I avtalet hade parterna kommit överens om hur de mellan sig skulle dela vinsterna och förlusterna. Enligt överenskommelsen skulle A Ab av B Ab få en viss procentandel av vinsten från värdepappershandeln och på motsvarande sätt betala en viss procentandel av förlusten till B Ab. Det kapital som användes i värdepappershandeln ägdes av B Ab och handeln var B Ab:s verksamhet, för vilken bolaget var bokförings- och skattskyldigt. A Ab hade investerat medel i B Ab och ställde dessutom genom sin huvudaktionär X till B Ab:s förfogande sin sakkunskap i fråga om handel med börsnoterade aktier.

Med stöd av en fullmakt som B Ab hade utställt på A Ab/X hade A Ab givit order om köp och försäljning av värdepapper. Värdepappershandeln hade skett med anlitande av börsmäklare så, att till börsmäklarna hade lämnats en fullmakt, enligt vilken A Ab/X hade haft rätt att ge köp- och försäljningsuppdrag som utfördes med B Ab:s medel. Riktlinjerna för värdepappershandeln hade diskuterats i B Ab:s styrelse, men inga detaljerade anvisningar hade getts för handeln. Även B Ab:s huvudaktionär Y och arbetstagare Z hade kunnat ge enskilda köp- och säljuppdrag.

De uppgifter som A Ab utförde i enlighet med sitt avtal med B Ab betraktades som tjänster i anslutning till kapitalförvaltning eller därmed jämförbara tjänster. Det var inte fråga enbart om investeringsrådgivning. A Ab:s uppgifter enligt avtalet placerade sig i området mellan konsultativ kapitalförvaltning och diskretionär kapitalförvaltning. I motsats till vad som är fallet vid konsultativ kapitalförvaltning fattade A Ab själv en del av de beslut som avtalet förutsatte. Vid konsultativ kapitalförvaltning är det kunden som fattar dessa beslut. A Ab hade dock inte någon exklusiv beslutanderätt, utan den andra avtalsparten, B Ab, deltog även i beslutsfattandet. Förändringarna i aktieportföljens sammansättning diskuterades vid styrelsesammanträdena i B Ab, där även huvudaktionären i A Ab, X, deltog i egenskap av medlem av B Ab:s styrelse.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A Ab/X enligt sitt avtal med B Ab hade rätt att så självständigt ge köp- och säljorder för värdepapper att A Ab/X fattade beslut om dessa affärstransaktioner på värdepappersmarknaden. Vid en sammantagen bedömning av de tjänster som hade sin grund i avtalet mellan A Ab och B Ab, kunde den hantering av värdepappershandeln som var en del av avtalet anses vara av fristående karaktär samt specifik och väsentlig med hänsyn till transaktioner rörande värdepapper på det sätt som avses i Europeiska gemenskapernas domstols domar i målen C-2/95 (Sparekassernes Datacenter) och C-235/00 /CSC Financial Services). Med beaktande av detta och då artikel 13 B d punkt 5 i Europeiska gemenskapernas råds sjätte mervärdesskattedirektiv (77/388/EEG) hade en vidare ordalydelse än värdepappershandelsbegreppet i mervärdesskattelagen, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att A Ab:s hantering av värdepappershandeln skulle betraktas som en sådan skattefri finansiell tjänst som avses i 42 § 1 mom. 6 punkten och 42 § 3 mom. i mervärdesskattelagen. A Ab skulle därför inte betala mervärdesskatt på den vinstandel som bolaget fick av B Ab. Att A Ab inte hade något sådant verksamhetstillstånd att tillhandahålla investeringstjänster som avses i lagen om värdepappersföretag saknades betydelse för bedömningen av mervärdesskatteplikten. Efterbeskattningar för räkenskapsperioderna 1.1.-31.12.2000 och 1.1.-31.12.2001.

Mervärdesskattelagen 1 §, 41 §, 42 § 1 mom. 6 punkten och 3 mom.
Europeiska gemenskapernas råds sjätte mervärdesskattedirektiv (77/388/EEG) artikel 13 B d punkt 5.
Europeiska gemenskapernas domstols dom i målet C-2/95 (Sparekassernes Datacenter)
Europeiska gemenskapernas domstols dom i målet C-235/00 (CSC Financial Services)
Lagen om värdepappersföretag (579/1996) 3 § 1 mom. 5 punkten (156/1997)

Se även HFD:2001:61 och HFD 31.3.1999 liggare 686.