12.6.2025

Tingsrätten hade vid medling i domstol som inletts på gemensam ansökan av ett barns föräldrar stadfäst förlikning i en sak som gällde barnets boende och umgängesrätt, frånsett de yrkanden som gällde umgänge under höst- och vinterlov, vilket föräldrarna inte hade uppnått samförstånd om och som den tingsdomare som var medlare hade strukit i utkastet till förlikning. Den ena parten hade överklagat till hovrätten och yrkat att hovrätten skulle fortsätta medlingen eller återförvisa saken till tingsrätten till den del det var fråga om umgänge under höst- och vinterlov samt i övrigt stadfästa förlikningen i enlighet med föräldrarnas överenskommelse. Hovrätten upphävde till samtliga delar tingsrättens beslut om stadfästelse av förlikning och återförvisade saken till tingsrätten för att behandlas.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som närmare framgår av avgörandet att tingsrätten hade förfarit oriktigt när den hade stadfäst förlikningen fastän parterna inte hade uppnått samförstånd om umgänget under höst- och vinterlov. Hovrätten hade således förfarit riktigt när den upphävde tingsrättens beslut om stadfästelse av förlikning. Eftersom den ena parten i hovrätten hade meddelat att han eller hon inte samtycker till medling, fanns det inte skäl att återförvisa saken till tingsrätten. Hovrätten borde ha konstaterat att medlingen i domstol var avslutad. (Omröstn.)

L om medling i tvistemål och stadfästelse av förlikning i allmänna domstolar (394/2011)

7 §, 8 §, 9 §

RB 20 kap 1 §

RB 20 kap 3 §

RB 20 kap 5 §