27.3.2024

Under åren 1996, 2001 och 2002 hade C som hörde till ledningen i ett aktiebolag vederlagsfritt till sin maka B överlåtit sina teckningsrätter till bolagets konvertibla lån och sin optionsrätt till aktier i bolagets moderbolag. Det hade inte gjorts anmälan om överlåtelserna i enlighet med 6 § lagen om gåvoutfästelser. B hade tecknat det konvertibla lånet, bytt det mot aktier i bolaget och år 2006 sålt aktierna. Med stöd av optionerna hade B tecknat aktier i moderbolaget och sålt dem åren 2002, 2003 och 2010.

C hade sedermera åren 2017 och 2018 ålagts att betala skadestånd till bolaget. Bolagets ansökningar om utsökning som gällde ersättningarna hade blivit anhängiga 2017 och 2018. Ett borgenärsbolag som hade förvärvat fordringarna väckte år 2019 återvinningstalan mot B för att gåvorna skulle gå åter och yrkade som ersättning för deras värde belopp som motsvarade vinsterna av försäljningen av aktierna.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att det borde ha gjorts anmälan om gåvorna till makan i enlighet med 6 § lagen om gåvoutfästelser. Tiden för återvinning hade inte börjat löpa, eftersom några anmälningar om gåvorna inte hade gjorts förrän ansökningarna om utsökning blev anhängiga. Gåvorna förordnades att gå åter. Ersättningen för värdet på egendomen som skulle gå åter skulle bestämmas enligt det värde som den egendom som var föremål för rättshandlingen som skulle gå åter hade vid tidpunkten när återvinningsmålet avgjordes. Ersättningen för värdet bestämdes på basis av värdet på det verksamma bolagets aktier.

Återbäringsskyldigheten ledde inte till ett för B oskäligt slutresultat, och det fanns inte vägande skäl till jämkning trots den långa tid som hade förflutit mellan gåvorna och väckandet av återvinningstalan.

UB 3 kap 84 §

ÅtervinningsL 6 § 2 mom, 15 § 3 mom samt 22 §

L om gåvoutfästelser 6 §