HD:2019:26
- Ämnesord
- Utlämning för brott, Europeiska unionens regelverk
- År för fallet
- 2019
- Meddelats
- Diarienummer
- H2019/8
- Liggare
- 443
- ECLI-kod
- ECLI:FI:KKO:2019:26
Den litauiska medborgaren A hade i Turkiet dömts till fängelse för ett brott som han hade begått där. Turkiet begärde att Finland skulle utlämna honom för verkställighet av straffet.
Eftersom A inte var fast bosatt i Finland var hans unionsmedborgarskap inte ett hinder för utlämning och det medförde inte heller ett krav på att det skulle utredas om han kunde avtjäna straffet i Litauen. (Se KKO 2019:12)
A motsatte sig utlämning bl.a. på den grunden att han skulle bli omänskligt behandlad på grund av fängelseförhållandena i Turkiet. Enligt EU-domstolens rättspraxis ska medlemsstaten kontrollera att utlämning av en unionsmedborgare inte kränker de rättigheter som garanteras i art. 19 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Efter att ha konstaterat att en internationell utredning visat att förhållandena i turkiska fängelser kan vara omänskliga, begärde Högsta domstolen ytterligare upplysningar av Turkiet om förhållandena i det fängelse till vilket det var meningen att A skulle förpassas. De begärda upplysningarna gavs inte.
Högsta domstolen ansåg att det fanns en tillförlitligt konstaterad och faktisk risk för att A skulle behandlas omänskligt om han utlämnas till Turkiet. I sitt utlåtande till justitieministeriet ansåg Högsta domstolen att det inte var möjligt att bifalla begäran om utlämning.
FEUF art 18
FEUF art 21
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna 19 art