13.2.2019

Delägarna i några husbehovskvarnar hade genom fastighetsköp år 1895 sålt kvarnfastigheterna och andelarna i ett strömfall. I köpebreven hade man kommit överens om att säljarna skulle ha evig vederlagsfri malningsrätt. Ett bolag som hade blivit avtalspart hade i juni 2011 sagt upp avtalen om malningsrätt att upphöra vid utgången av samma år, när verksamheten i den kvarn som bolaget ägde upphörde. Några av delägarna yrkade i sitt käromål primärt att malningsrätten skulle bibehållas och sekundärt ersättningar för orättmätig uppsägning av avtalen.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att bolaget hade haft rätt att säga upp avtalet och att den uppsägningstid som bolaget hade tillämpat var skälig.