9.4.2018

Polisen hade ansett att A hade underlåtit att som fordonsförare använda obligatorisk färdskrivare och gett A ett bötesföreläggande för brott mot viss sociallagstiftning om vägtransporter. Enligt bötesföreläggandet hade A erkänt gärningen, godkänt påföljden, samtyckt till summariskt förfarande och avstått från sin rätt till muntlig behandling.

A överklagade bötesföreläggandet på den grunden att han inte hade varit skyldig att använda färdskrivare under körningen i fråga. Högsta domstolen ansåg att det som A anfört i överklagandet var ett påstående om att bötesföreläggandet grundade sig på oriktig tillämpning av lag och att A därför hade rätt att överklaga föreläggandet. Jfr KKO:2018:29

Av de skäl som framgår av avgörandet ansåg Högsta domstolen att A hade varit skyldig att använda färdskrivare. Tingsrättens beslut upphävdes och bötesföreläggandet förblev gällande.

L om föreläggande av böter och ordningsbot 35 §

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) Nr 561/2006 3 art, 13 art

VägtrafikL 105 a §

F om användning av fordon på väg 7 § 1 mom e punkten