27.2.2014

A hade gett information om en klubb som han hade grundat enligt vilken klubben drev vinstbringande vadslagnings- och valutahandelsverksamhet och betalade erhållen avkastning till klubbens medlemmar. Tusentals personer hade placerat pengar på konton som A förfogade över. I verkligheten hade den påstådda verksamheten varit förlustbringande och någon valutahandel hade inte förekommit. Utifrån de beräknings- och vinstfördelningsregler som A hade utvecklat hade utdelning betalats i huvudsak till medlemmar som hade anslutit sig i ett mycket tidigt skede. De belopp som betalats i form av vinstandelar hade således bestått av en kalkylerad avkastningsandel beräknad på inbetalningar som gjorts av medlemmar som senare hade anslutit sig till klubben. De medlemmar som hade anslutit sig i slutskedet av klubbens verksamhet hade i allmänhet förlorat alla pengar som de placerat och inte fått någon utlovad utdelning. Ett stort antal personer hade således orsakats ekonomisk skada eller risk för sådan till ett belopp av åtminstone 57 miljoner euro.

A hade dömts för grovt bedrägeri. Fråga om A hade kunnat dömas även för penninginsamlingsbrott. (Omröstn.)

SL 3 kap 1 §

SL 17 kap 16 b § (257/2006)

L om penninginsamlingar 3 §

L om penninginsamlingar 9 § 3 punkten