16.5.2013

Makarnas äktenskap hade varat mer än 30 år och den egendom som hade förvärvats under den tiden var i huvudsak makarnas gemensamma. Vid avvittringsförrättningen yrkade hustrun att en fastighet som hon ärvt och hälften av en samägd sommarstugefastighet skulle förklaras vara egendom i vilken mannen inte hade giftorätt. Efter att boutredningsmannen hade jämkat avvittringen genom att bestämma att två tredjedelar av den fastighet hustrun erhållit som arv skulle stå utanför hustruns giftorätt underkastade egendom, upphävde tingsrätten avvittringen till denna del. Hovrätten, där hustrun upprepade sitt ursprungliga yrkande på jämkning, fastställde avgörandet. I Högsta domstolen yrkade hustrun att avvittringen skulle jämkas så att av den beräknade utjämningen till mannen skulle dras av hälften av värdet på den fastighet hon hade ärvt.

Fråga om det var tillåtet att på det nämnda sättet ändra jämkningsyrkandet i Högsta domstolen. Fråga även om förutsättningarna för att jämka avvittringen.

Enligt boutredningsmannens beslut skulle mannen erhålla sommarstugefastigheten. På mannens yrkande i klandertalan hade tingsrätten gett boutredningsmannen rätt att sälja fastigheten för att kunna verkställa avvittringen. Eftersom parterna i en avvittring inte har rätt att göra en sådan framställning, borde yrkandet inte ha prövats. Beslutet om tillstånd att sälja fastigheten upphävdes.

ÄL 103 b §
ÄB 23 kap 8 § 2 mom
RB 14 kap 2 §